I det förra inlägget om familjerna på Tjuvkil mötte vi Nils Andersson och Kerstin Torbjörnsdotter som levde på Tjuvkil från omkring 1815. De får bara ett känt barn tillsammans, dottern Christina 1817. Så småningom dyker det också upp en Sofi på torpet. Hon föds 1827. Då är Kerstin 48 år och det är lite oklart om Sofi är hennes dotter eller ej. I husförhörslängden 1849–56 nämns en Sofia Torbernsdotter, sannolikt samma person, som ”fosterdotter”. Vem hon var återstår att reda ut.

Christina Nilsdotter gifter sig med Olof Andersson, förmodligen 1837. Han avlider 1850, bara 39 år gammal. De får fem barn, Abraham 1838, Niklas 1840, Inger 1843, Johannes 1845 och Anna Hilma (eller Helena) 1847. När Olof avlider blir alltså Christina ensam kvar på torpet med fem barn mellan tre och tolv år. Hennes föräldrar bor fortfarande kvar, liksom Sofi. Kanske var det Christina som bar det lilla sorgsmycket vi hittade i huset?

I husförhörslängden 1849–56 (ovan) ser vi hur hushållet börjar splittras upp. Mormor Kerstin avlider 1853. Christina och hennes son Abraham betecknas som fattighjon. Sonen Niklas flyttar till Långelanda socken. De som är kvar flyttar till torpet Dammen  någon kilometer österut (se kartan nedan – stjärnan är Tjuvkil) medan en annan familj flyttar in på Tjuvkil/Kilen. De består av Torbent Olsson född 1802, hustrun Britta Rundström f 1801, och deras barn. Torbent skulle möjligen kunna vara Kerstin Torbjörnsdotters son, som föddes samma år.

I husförhörslängden 1856–60 ser vi hur familjen på Kilen flyttar till torpet Nyhagen strax intill och därefter verkar det som att Kilen/Tjuvkil överges helt. Nils Andersson avlider 1868, Christina Nilsdotter flyttar från Dammen ungefär samtidigt och sedan har vi inte följt familjerna vidare.

Hur gick det för dem och varför övergavs torpet? Det återkommer vi till!