…och låt oss lustiga vara. Julen har som bekant ofta varit förknippad med starka drycker, redan på vikingatiden förekom uttrycket att ”dricka jul/jól” här i Norden. På 1700-talet blev sprittillverkningen statlig.

I bränneribyggnaden från 1700-talet i Norrköping fanns ett stenlagt golv och kraftiga tegelfundament till pannor och kylfat. Magnus Stibeus rensar fram kanterna, Annika Konsmar och Rasmus Bäck arbetar med ett av träkaren utanför byggnaden. Foto: Arkeologerna CC-BY

Brännvin har druckits i Sverige åtminstone sedan 1400-talet. Drycken blev vanligare under 1600-talet, och på 1700-talet blev brännvinsbränningen en politisk stridsfråga. År 1775 beslutades att kronan skulle ha monopol på bränningen och höjda böter för lönnbränning infördes. Kronobrännerier uppfördes i ett stort antal städer som exempelvis Norrköping, Linköping och Vadstena.

På bränneriet i Norrköping fanns själva brännerianläggningen, bostad åt inspektorn, flera spannmålsmagasin men också svinstallar, en smedja och andra byggnader. Det har årets arkeologiska utgrävning av Inre hamnen i Norrköping visat. Magasinsbyggaden där rågen till brännvinsbränningen förvarades var minst 60 meter lång och den bevarade delen är byggd med stora, kluvna stenar. De har inte varit sammanfogade med kalkbruk, utan byggarna har skickligt fogat samman stenarna utan bruk. På flera ställen i murverket finns, både på insidan och utsidan, stora kryssformade ankarjärn.

Under en kort tid på 1770-talet byggdes ett stort antal kronobrännerier och från exempelvis Gävle, vet vi att det var manskap från Hälsinge kompani som byggde där. Men kronans brännerier blev inte den inkomstkälla man räknat med och de lades ner efter drygt tio år. I Norrköping användes en del av byggnaderna efter det som kronomagasin fram till 1871 när området löstes in av staden.

En av avloppsrännorna av trä innanför husets murar, som troligen lett ut mäsk eller drank. Foto: Arkeologerna CC-BY

Det finns andra typer av ”njutningsmedel” eller tecken på laster, som hittats i området. Den här snusdosan av mässing låg på bottnen av det som en gång var en å och har troligen tappats av ägaren i vattnet någon gång på 1700-talet. Dosan är graverad med initialerna PWG. Troligen har den tillhört handelsmannen, grosshandlaren och rådmannen Pehr Gustaf Wadström. När den öppnades visade det sig att den innehöll 200–300 år gammalt snus. Foto: Acta konserveringscentrum