Foto: Arkeologerna (CC-BY)

Det är nu bara några få veckor kvar av undersökningarna vid Linderöd. Utöver de fyra platserna med fossil åkermark, undersöker vi även delar av ett gravfält med stensättningar på lokal 7. Platsen ligger naturskönt på en kulle omgiven av låglänt sankmark. Att vi befinner oss mitt i en framtida väg E22 råder det ingen tvekan om. Landskapet förändras snabbt i takt med att vägarbetet fortskrider. All skog är avverkad och på sina ställen har marken sänkts åtskilliga meter utanför det stängslade undersökningsområdet, vilket frammanar en något surrealistisk känsla av att befinna sig på en ö.

Högst upp på höjden och ett stycke ned i sluttningen ligger fyra stensättningar. Med ledning av kol 14-dateringar från förundersökningen tror vi att dessa är byggda någon gång i romersk järnålder (ca 200 till 400 e. Kr.). I kant med fuktdragen finns rester av låga stenmurar som tycks omsluta stora delar av höjden. Vi vet ännu inte om stensträngarna är samtida med stensättningarna och byggda för att avgränsa den speciella miljön, eller om de är betydligt yngre och var till för att hålla fritt strövande kreatur borta från grödor eller annan mark där de inte var välkomna.

De fyra stensättningar är snart helt utgrävda. Tre av dem mäter ungefär 6-7 meter i diameter. Den fjärde är något mindre. Vid en första anblick ter de sig som runda. Men inmätningar och foton högt från ovan avslöjar att ett par av dem har tydliga fyrsidiga drag. I myllret av stenar framträder linjer som bildar en slags ramkonstruktion med närmast rektangulär form. En annan konstruktionsdetalj är att två av stensättningarna är byggda kring ett centralt placerat stenblock. Det finns också en liten stenkista med locksten.

Stensättning efter framrensning. Foto: Arkeologerna (CC-BY)

Vi har ännu inte hittat några spår efter mänskliga kvarlevor eller gravgåvor. Detta har fått oss att fundera över om stensättningarna verkligen är gravar, eller om de har haft någon annan funktion eller betydelse.

Hur som helst tyder stensättningarnas inre konstruktioner liksom deras speciella placering i landskapet på att de är medvetet anlagda på platsen. Kanske ska vi tänka oss att de är någon slags rituella eller ceremoniella monument i förhållande till odlingen. Vi hoppas på att finna fler ledtrådar vid den fortsatta undersökningen. Klart är, att resultaten hittills öppnar upp för spännande tankar och diskussioner som för oss utanför de vanligaste tolkningarna.