Försök med digital arkeologi i Örja
Under Örjas slutundersökning genomfördes det ett försök inom digital arkeologi. Metoden som användes kallas structure from motion och går ut på att ta ett antal vanliga digitalfoton med en vanlig kamera och omvandla dessa till 3d-modeller med hjälp av ett par olika datorprogram.

Testerna genomfördes på initiativ av arkeologen Fredrik Larsson projektanställd av UV Syd under Örjagrävningen i samarbete med UV Syd, UV Teknik och Ingvar Kamprad Designcenter på Lunds Tekniska Högskola. Tanken bakom försöken var att se om metoden fungerade i exploateringsarkeologiska sammanhang och även se vilka möjligheter och svårigheter det var att genomföra structure from motion på arkeologiskt material. Över 10 000 bilder togs med helt olika motiv. Kulturlager, ett flertal konstruktioner såsom ugnar men även på olika typer av föremål togs stora mängder foton för vidare bearbetning.

Stenpackning på gård 12 i Örja

Tidigare har olika typer av 3d-tekniker använts för rekonstruktioner av byggnader eller av föremål inom arkeologin genom laserscanning men även 3d-modellering från grunden har genomförts. Framförallt att 3d-modellera från grunden kräver ofta en stor arbetsinsats vilket gjort metoden mindre intressant inom exploateringsarkeologin som forskningsmaterial. Genom structure from motion är det möjligt att på enkla sätt för arkeologerna själva ta bilder i fält och göra 3d-modeller som kan användas för att arbeta med ute i fält men även under grävningens efterbearbetning under rapportskrivning och publicering.

Ofta har arkeologiska utgrävningar en ganska snäv tidsram vilket fotografering för 3d-modellering måste anpassas till om materialinsamlandet ska kunna genomföras. Utgrävningen i Örja visade sig vara ett utmärkt studiematerial då det framkom ett mycket stort arkeologiskt material med lämningar från neolitikum till nutid där bebyggelse och olika typer av konstruktioner fanns i flera faser samt ett mycket rikt fyndmaterial.

Kvarnsten, gård 12 i Örja

Arkeologi innehåller idag stora informationsmängder som arkeologer måste ta hänsyn till när vi tolkar de lämningar som framkommer under utgrävningar. Genom att visualisera det vi arkeologer gräver bort kan det bli enklare att förstå och tolka fornlämningarna. 3d-modellerna från Örja gör det också möjligt för arkeologer att visualisera sina resultat för allmänheten och uppvisa hur vi nått fram till våra tolkningar.

Nyckel från gård 12 i Örja

En 3d-modell är fullt vänd- och vridbar i alla led och kan på detta sätt ge mer information än ett vanligt foto som är i 2D. Arbetet med att utvärdera foton och modeller från Örja har nyligen påbörjats. Arbetet med att analysera Örjamaterialet kommer att fortsätta och kommer ge ytterligare en dimension till det övriga dokumentationsmaterial som producerades under Örjagrävningen. Ett tjugotal modeller från Örja-materialet är redan producerade. Bland annat användes Arc3D utvecklat av VISCIS forskningsgrupp K.U. Leuven i Belgien samt programmet Meshlab utvecklat av universitetet i Pisa och 3d-CoForm.

Arkeolog Fredrik Larsson har också startat ett nätverk med inriktning på arkeologi och teknik. På nätverkets hemsida kommer mer av Örja-materialet att läggs ut framöver.

Text, bild och 3D: Fredrik Larsson