När Strindberg i Röda rummet (1879) låter den unge köpmannen Levi, som står i begrepp att skapa sig ett eget bolag ”ty han var nu vid de åren då han ansåg sig böra få upphöra att arbeta själv och låta andra arbeta för sig” välja att bilda ett försäkringsbolag, så ligger det helt i tiden. En hel rad försäkringsbolag grundas just under 1800-talets andra hälft, möjligen ibland med just det syfte som Strindberg tillskriver ”unge Levi”.

Städernas Allmänna Brandstodsbolag bildades redan 1828 och var därmed ett av de äldre i Sverige. Det var i detta bolag som familjen Bressander på Johanneberg valde att skaffa en försäkring 1861. Minuthandlaren J. C. Bressander hade avlidit ett par år tidigare och det var sterbhuset som stod för försäkringen. Detta är precis i början av den period som vi beskrivit i inlägget Kvinnornas trädgård.

Bild på ett försäkringsbrev för Johannebergs landeri, inlämnat 1861

Försäkringsbrevet för Johannebergs landeri, inlämnat 1861

Försäkringsbrev är en guldgruva för forskare, eftersom de ofta innehåller en mängd detaljer om fastigheten som skulle försäkras. Och försäkringsbrevet från Johanneberg är inget undantag. Här finner vi detaljerade uppgifter om de olika huslängorna och – vilket är särskilt intressant – om orangeriet i trädgården.

Norra och östra längan hade ungefär samma utseende idag och de rymde flera olika slags rum. Sammanlagt fanns här 14 boningsrum med eldstad i den norra längan och 11 dito i den östra. Vi får dock inte veta vilka som var herrskapets rom och vilka som var till för tjänstefolket. I dessa längor rymdes också en rad praktiska funktioner som brygghus, handkammare, saltkammare (där kött m.m. saltades in) och ett rum för förvaring av spannmål. Byggnaderna var ”oljemålade”, troligen i en färgnyans liknande dagens.

Den västra längan, idag ersatt med en nyare dito, innehöll stall för 4 hästar, 1 vagnbod och 1 vedbod. Vid dess södra sida fanns ett ”avträdeshus”. Denna länga var rödmålad, en påtaglig skillnad mot idag när alla längorna är vitmålade. Skillnaden i färg mellan byggnaderna gav en tydlig signal om deras olika funktioner.

Orangeriet ser vi på en karta från runt 1880. Det var byggt i ”holländsk klinkersten”, alltså ett hårt bränt, förglasat tegel och täckt med tjärpapp. Storleken på fönstren nämns inte, däremot får vi veta något om inredningen. Huset hade två rum för blommor. Dessa kunde hållas varma med en eldstad och ”murade värmerör”, som höll temperaturen över fryspunkten vintertid. Därtill fanns två fruktrum med bingar för vinterförvaring av äpplen och annan frukt. Päron, kanske?

Johannebergs landeri kring 1880. Orangeriet syns i kartans nedre del.

Intresset både för exotiska växter och för trädgårdsteknik som gjorde det möjligt att driva upp tidiga primörer och odla känsliga grönsaker var stort under denna tid. Drivbänkar, orangerier och växthus, liksom de stora mängder gödsel som producerades av alla hästar som fanns också i städerna skapade förutsättningar för intensiva, högproducerande odlingar av blommor och köksväxter. Utbudet av fröer var också oerhört mycket större än idag. Där 1800-talets trädgårdsmästare kunde välja i ett stort utbud av både traditionella allmogesorter och förädlade sorter av allahanda grönsaker, har vi idag ofta endast några få sorter att välja mellan, levererade från likaledes ett fåtal stora fröfirmor. Mycket har gått förlorat i smak, utseende och genetisk variation. Sådana funderingar kan de tillsynes torra uppgifterna i ett försäkringsbrev väcka.

Palmhuset i Trädgårdsföreningen i Göteborg, uppfört 1878, är ett praktexempel på det sena 1800-talets intresse för exotiska växter och på den teknik som krävdes för att bygga mycket stora växthus i glas och gjutjärn. Foto Wikipedia, licens CC BY-SA 3.0