Tidigkristet gravmonument från 1000-talet.

En kalkstenskyrka från 1100-talet

Tegelkyrkan från omkring år 1300 var inte den första kyrkan på platsen för Vårfrukyrkan i Skänninge. Fantastiska upptäckter gjordes de sista dagarna av undersökningen. En åtta meter lång kyrkomur stack ut en bit från tegelkyrkan. Den fortsätter i båda ändarna in under Vårfrukyrkans tegelmurar.

Den observante kyrkoforskaren Jan Eriksson, som var på besök, uppmärksammade att ett par kalkstenar i grunden till tegelkyrkan var fint bearbetade. Det rörde sig om en kvadersten, en rätvinkligt huggen sten, och en väl huggen hörnsten. Vid närmare undersökning av grunden till tegelkyrkan framgick att det fanns flera väl huggna stenar. Stenarna är återanvända från denna kalkstenskyrka, som bör ha varit byggd under 1100-talet. Upptäckten kom dock inte som en total överraskning eftersom söndergrävda skelett påträffades vid undersökningen i grunden till tegelkyrkan.

Här fanns med andra ord gravar redan då tegelkyrkan byggdes, vilket också uppmärksammades för 65 år sedan av fotografen Olle Lorin, som vid det tillfället saknade sin kamera och därmed fick svårt att belägga fyndet. Förhoppningsvis kan en framtida markradarundersökning avslöja kyrkans planform och storlek.

Halva den framgrävda kyrkogrunden sedd från väster.

En fint huggen hörnsten till kalkstenskyrkan, återanvänd i tegelkyrkans mur.

Fler väl huggna kalkstenar.

Muren utgörs av de stora kalkstenshällarna på ömse sidor om strävpelaren i nedre bildkant. Det vita partiet nedanför detta är området för tegelkyrkan. Under den fortsätter kalkstenskyrkans murar.

En äldre kyrka i trä?

Fem minuter innan stängningsdags, den sista undersökningsdagen, rensades en uppstickande sten fram på kyrkogården. Det rörde sig om en gravsten från 1000-talet, alltså äldre än den nyfunna kalkstenskyrkan. Eftersom vi inte känner till att östgötarna kunde uppföra murade stenbyggnader förrän i början av 1100-talet, bör det ha funnits en träkyrka på platsen tidigare.

Det rör sig om en monumenttyp som påminner om runstenar och delvis är samtida med dessa. Ornamentiken på detta tidigkristna gravmonument föreställer kämpande djur som slingrar sig om varandra, möjligen avses kristendomens kamp mot hedendomen. Runt kanten på den ursprungligen människolånga kalkstenshällen har funnits en runtext som berättat om vem som lät uppföra gravmonumentet och vem som blev begravd. Texten brukar också avslutas med en bön. Nu återstår endast ett fåtal runor, men på två av sidorna av det mindre fragmentet. Ornamentik och runor har varit målade i starka färger, något vi har sett prov på på andra stenar. Ett rekonstruerat och bemålat gravmonument har uppförts i Örbergas tiondebod på kyrkogården väster om Vadstena, efter de fynd som gjordes där 2005.

Du är välkommen att titta på denna utställning som alltid är öppen och gratis.

Gravmonumentet, i förgrunden, påträffades på kyrkogården utanför det senare vapenhuset i norr.