Här klev man iland. Eller på båten.

Den gamla gården i Norrtil som vi började undersöka i höstas, ligger i dag lite avsides, högst upp på Mjärden där vägen tar slut.

Men så var det inte under vikingatiden.

Då gick landsvägen österifrån nära gården, och de som bodde där kunde se folk som reste till och från Sigtuna.

Staden grundades i slutet av 900-talet, och kanske var det i samband med det som en ”färjeled” upprättades mellan Sigtunalandet och Tilslandet – där Norrtil ligger. Mellan dessa finns nämligen Garnsviken, som kan liknas vid en forntida motorväg. Via viken kunde man segla norrut mot Uppsala eller söderut, förbi Sigtuna och ut på Mälaren som då var en vik av Östersjön.

Numera finns broförbindelse till Sigtuna, men då var man tvungen att ro om man ville komma över vattnet. Än idag kan man se mellan vilka punkter som ”färjeleden” gick. De är nämligen utmärkta med runstenar!

Den ena runstenen, benämnd U 411, står strax söder om gården i Norrtil, ungefär 50 meter från ett bryggfundament. På den kan man läsa: ”Ilturi lät resa stenen efter Sigger, sin fader. Gud hjälpe hans ande”. Denna sten ristades någon gång mellan 1070 och 1100.

Lite högre upp står en annan runsten, U 410 som en son rest till minne av sin far: ”Styrbjörn lät resa stenen efter Sigsten, sin fader, Holmsten broder”.

På andra sidan Garnsviken står en lika gammal runsten, U 412, som berättar att: ”Sibbe lät rista runorna efter Orökja, sin fader, och Tyre efter sin man”.

Kan det vara så att Ilturi, Sigger, Sigsten, Styrbjörn, Sibbe, Orökja och Tyre en gång bodde på gården i Norrtil, och att det var de som ansvarade för att båttransporterna fungerade?

Det är också fascinerande att flera av namnen börjar på ”sig”, precis som Sigtuna. I personnamn syftar ”sig” på seger, men är det samma sak med Sigtuna? Att Sigtuna kan översättas med Segertuna? Nej, inte om man hör med Institutet för språk och folkminnen, de menar att ”sig” har att göra med vatten. ”Sig” ska då knytas till ”ur marken framsipprande väta” eller ”sik” – vattensjukt ställe.

Det är också spännande att grunna på vad dessa personer, om de nu kan kopplas till gården i Norrtil, hade för förhållande till kungen i Sigtuna. Hade de något särskilt uppdrag att sköta, eftersom de tillhörde en av de gårdar som låg närmast staden? Någon mer roll än att skjutsa resande över viken? I vår fortsätter utgrävningarna, och vi får se om vi inte kommer gåtans lösning närmare då…

På sidan 123 i artikeln ”De äldsta Sigtunavägarna och ortnamnet Til” kan du se en karta över färjeleden.