I maj kommer vi tillbaka till Norrtil för att fortsätta undersökningen av den välbärgade gården, som låg här under vikingatid (800-1050) och medeltid (1050-1520). Men redan nu grunnar vi på var gårdsfolket begravde sina döda.
– I vårt uppdrag ingår att inventera eventuella gravar i närheten av gården. Intressant nog finns det inte något känt gravfält i direkt anslutning. Var kan de vara begravda? Inte under högen som visade sig vara skräp i alla fall. Kanske var det viktigt att ha gravarna längre ner i terrängen, i anslutning till vägen, på samma sätt som runstenarna, säger projektledaren Anton Seiler.
Att det funnits vikingatida gravar i trakten är säkert, för under 1800-talet hittades ovala spännbucklor från 800- och 900-talen i söndergrävda gravar, både i Södertil och Norrtil. Ovala spännbucklor är de spännen som vikingatida kvinnor bar för att fästa hängslena i klänningen. Det ena paret hittades vid odling år 1878 i Norrtil, och det andra när man skulle plantera träd på en liten kulle i Södertil.
– Men var finns de begravda under vikingatid, förutom där man hittat spännbucklor? Har mycket har förstörts via odling och byggnationer innan fornlämningarna inventerades första gången? Finns det en gravgård utan markering ovan jord någonstans, som i Sigtuna, frågar sig Anton Seiler.
Inom en radie av bara några hundra meter om vår gård i Norrtil finns flera gravfält. Ett ligger strax söder om Sankta Gertruds skola, som består av åtta runda stensättningar, och två högar. Den ena högen är 18 meter i diameter och två meter hög.
Ytterligare ett gravfält finns strax norr om Munkebos förskola med en hög, 13 runda stensättningar och en rektangulär stensättning. Men inget av dessa gravfält är undersökta och därför vet man inte exakt hur gamla de är.
Däremot har ett gravfält i Norrtil, som ligger 300 meter sydväst om gården, delvis blivit utforskat. Där finns tio synliga högar och stensättningar, som ligger mellan de södra ändarna av Fiskare Glans gata och Katsan.
Tre av dem grävdes ut 1974. Den ena var kraftigt skadad utan fynd, i den andra hittades brända ben, ett förgyllt bronsstift, järnnitar, en sölja, kamfragment, flinta och bränt bröd. I den tredje låg brända ben, järnnitar, ett järnbeslag till sköldtornsölja, kamfragment och keramikskärvor.
När de tre gravarna grävdes ut i Norrtil på 70-talet daterades de till yngre järnålder (550 – 1050 e. Kr.), men med hjälp av kamfragmenten som påträffades kan man numera datera gravarna till 500-talet e. Kr. På 80-talet utarbetade nämligen arkeologen Bo Petré en typologi över hur kammarna utvecklats under tid i Uppland, med utgångspunkt från gravmaterial från Lovö i Mälaren.
– Kamskenornas övre del är typisk för 500-talet, säger Anton Seiler.
Men gravarna är ju inte från vikingatiden, hur kan de vara intressanta för förståelsen av vår gård i Norrtil?
– Det är intressant med högkvalitativa fynd redan under 500 talet, det tyder på närvaro av övre samhällsskikt redan då. Även små gravar kan innehålla påkostade inventarier, det har man sett på andra ställen i regionen. Kanske tyckte man inte att dessa gravar var så märkvärdiga när de grävdes på 70-talet, men för oss är de mycket värdefulla inslag för att belysa och förstå bakgrunden till gården i Norrtil. Med dagens kunskapsläge kan man också få ut mer information från äldre grävningar, det gäller inte bara i det här fallet utan rent allmänt. Men nu ser jag fram emot fortsättningen av vår undersökning, det ska bli så spännande att se om vi hittar flera gravar, säger Anton Seiler.
- Gården i Norrtil är gulmarkerad. Den röda ringen längst till vänster markerar gravarna från 500-talet, de två andra ringarna gravfälten vid Sankta Gertruds skola och Munkebo förskola.
