Fynd under mikroskopet 24: Hirs

Den svenska historien om hirs är kluven i två skilda perioder när detta sädesslag odlats eller brukats här. Grovt räknat handlar det om bronsålder och medeltid. Där emellan tycks hirsen varit försvunnen från den inhemska kulturen. Odlingen under bronsålder (som möjligen kommer i gång redan under stenålder) gynnades antagligen av ett varmare klimat. När det blev kallare upphörde odlingen här, men tycks ha fortsatt i delar av Danmark och längst den södra Östersjökusten. Här kom den bli förknippad med magra sandjordar som brukades av fattiga. Hirsen blev i någon mån stämplad som nödmat.

Spår av hirs dyker upp igen i de Svenska medeltidsstäderna från 1200-talet och fram till 1700-talet, men knappast i fattiga hushåll. Hirsen påträffas ofta tillsammans med exotiska kryddor, ris, russin och andra importvaror. Men den finns inte redovisad i dokument över importer eller handelsvaror, och den odlades sannolikt inte här. Jag tolkar detta som att hirsen vid denna tid privatimporterades av köpmän med utländska matvanor, företrädesvis tyskar och holländare. I dessa områden finns nämligen exempel på hur hirsen användes i sötad välling och gröt med russin och plommon – traditionella rätter som åts vid högtider. Hirsen kan i dessa sammanhang kanske fungera som en etnisk indikator.

Hirsen återkom i viss mån till vår matkultur under 1900-talet, inte minst via hälsokoströrelsen. Annars är kanske dess närstående släkting, kolvhirsen, bekant för de med burfåglar. Även kolvhirs hittar vi spår av ibland, men vad den berättar är en helt annan historia som jag återkommer till en annan gång.