Osteologen Ola Magnell väger benen som grävts fram i Tråsättra.

Säljägarna i Tråsättra fick ibland lite omväxling i sin marina föda – tydligen har det festats på svin också.

– Jag har hittat ett ben från svin. Eftersom vi hittills har funnit så pass få svinben tror jag knappast Tråsättraborna själv har hållit svin på öarna. Snarare har de haft kontakter med områden på fastlandet där svin varit vanligare, säger vår benexpert Ola Magnell.

För även om de så kallade gropkeramikerna i Tråsättra var jägare och samlare, så var andra vid samma tid bönder och boskapsskötare.

Om det är ett tamsvin eller vildsvin kan Ola inte bedöma utifrån det brända benet.

– Det går att se skillnad på tamsvin och vildsvin om benen är obrända, men bara om du har rätt ben och då oftast tänder. Sedan är ju de gropkeramiska svinen lite speciella då de morfologiskt utgör en blandform. Svinen är nämligen lite av varje. Vid traditionell svinskötsel, när svinen går fria stora delar av åren, så korsar sig tamsvinen med vildsvin. Det finns också flera exempel från Sardinien och Nya Guinea där man inte har några avelsgaltar utan medvetet låter vildsvinsgaltar betäcka suggorna, säger Ola.

Bland benen som Ola hittills analyserat kommer merparten från vikarsäl, men det finns också ben från grönlandssäl. Den senare sälarten finns inte idag i Östersjön och förekommer nuförtiden i huvudsak i arktiska vatten som Norra ishavet. För 4500 år sedan var grönlandssälen vanligt förekommande i Östersjön, men blev sedan allt ovanligare och finns kvar fram till medeltid.

– Frågan är om basfödan varit säl eller fisk. Vi har hittat mycket fiskben i kokgropar och i avfallslager. Abborre och gädda har varit vanliga, sen har vi också upptäckt torsk, strömming, lax eller sik och mört. För att hitta alla fiskben har vi använt ett vattensåll med två millimeter stora maskor.

Eftersom vi redan hittat ett fisksänke, tycks man ha fiskat med nät. Men det är också möjligt att mjärdar också använts, som tyvärr förmultnat.

Utöver svin, säl och fisk kommer en del ben från fågel, bland annat and.

– Vi har också upptäckt horn från älg eller kronhjort och ben från skogsmård, berättar Ola.

De ben som hittats är relativt bra bevarade för att vara här i Uppland. På Gotland, med sin kalkrika jord, är forntida skelett från både människa och djur nästan intakta när arkeologer gräver upp dem. Men så är inte fallet i denna sura jord.

– Eftersom benen legat på boplatsen där man trampat runt, har mycket gått sönder. Dessutom slog Tråsättraborna själva sönder benen när maten skulle tillagas, på så sätt kunde man bättre koka fettet ur benen, säger Ola Magnell.

Än har inte några människoben hittats. Men snart kommer vi att börja gräva anläggningar som ser ut som gravar, så vi får väl se…

Ola jämför sälbenen med ett referensmaterial för att se vilken art det är.

 

En vanlig dag på jobbet: mätning av 4500 år gammal gäddkäke.