Det är drygt en månad sedan vi kom in från fältarbetet på väg 25 utanför Alvesta i södra Småland. Förundersökningen är ett viktigt moment i den uppdragsarkeologiska processen. Det är i detta skede som de berörda fornlämningarna ska avgränsas och de vetenskapliga kvaliteterna för ny kunskapsuppbyggnad om det förflutna ska klargöras och om möjligt konkretiseras. Ytterst är det resultaten från förundersökningen som ska ligga till grund för en bedömning om och i sådant fall varför en arkeologisk undersökning behöver utföras på platsen.

I vårt projekt utanför Alvesta berörde förundersökningen fem platser, varav fyra inom fossil åkermark  med röjningsrösen och en plats där vi förväntade oss spår efter graver. Alla platserna låg i skogsmark, vilket var båda bra och dåligt. Bra därför att mycket av den äldre landskapsbilden inte är lika förändrad som i det öppna odlingslandskapet; dåligt därför att träd och rötter är i vägen när man gräver.

Vår duktiga grävmaskinist Anders väntar på instruktioner inför undersökning av ett övertorvat röjningsröse.

Att gräva i stående skog, som var fallet i vårt projekt, kan också erbjuda stora utmaningar vad det framkomligheten och var de arkeologiska schakten kan grävas. Vi försökte lösa problemet genom att använda oss av en liten grävmaskin på åtta ton, som relativt lätt kunde navigera fram mellan trädstammarna. Till vår stora lycka hade vi med oss en duktig maskinist med många års erfarenhet av att arbeta i skogsmark.

Vad hittade vi?

Vid förundersökningen jobbade vi  i olika steg. Vi inledde arbetet med att kartera alla lämningar synliga ovan mark på de olika  platserna. Spåren efter stenröjning syntes främst i form av röjningsrösen. På två av platserna (lokal 1 och 2) kunde vi även tydligt urskilja stenröjda ytor, det vill säga läget för den gamla odlings- eller åkermarken.

Efter karteringen maskingrävde vi ett urval av röjningsrösen. Syftet var att få ett tvärsnitt genom rösena, för att se hur de var uppbyggda och om det fanns spår efter olika röjningsfaser. Vi kunde här konstatera att många rösen var anlagda på eller invid markfasta block och stenar. I flera av de rösen vi undersökte låg stenmaterialet djupt nedsjunket i den naturliga jordmånen, vilket talar för att rösena är mycket gamla.

Det här röjningsröset på lokal 1 var uppbyggt mellan flera store stenar som placerats på högkant.

Många röjningsrösen var uppbyggda på eller invid markfasta stenar och block. Här ett röse på lokal 2.

Ett viktigt syfte vid förundersökningen var att samla träkol från röseprofilerna, för att med hjälp av kol 14-datering, ta reda på under vilka tider marken stenröjdes och brukades. Vi samlade också in pollenprover i några rösen, för att undersöka förutsättningarna för bevarade av gamla pollen. Om pollen finns bevarade kan dessa hjälpa oss att rekonstruera hur växtligheten såg ut på platsen. Vilka träd och buskar som växte där, vilka grödor som odlades, om marken nyttjades som äng eller betesmark.

Förutom röjningsrösen grävde vi även sökschakt inom den fossil åkermarken för att hitta spår efter bosättningar. Det lyckades oss på tre av platserna (lokal 1, 2 och 3) att hitta boplatslämningar, främst i form av härdar, men också stolphål och gropar. Två härdar var anlagda invid stora markfasta block. Och i två andra härdar fanns rester av matavfall i form av brända djurben.

En liten härd anlagd invid ett större markfast block. Kanske utnyttjade man stenblocket för att hålla kvar värmen från elden.

På två av platserna (lokal 1 och 3) hittade vi också högar med hopsamlade ”kokstenar”, så kallade skärvstenshögar. Skärvstenshögar anses, utifrån tidigare undersökningar, vara rester av gamla sophögar och kan förutom kasserade stenar från eldstäder innehålla söndriga krukskärvor och ben efter matrester. Vi hittade vid förundersökningen ett komplett tresidigt bryne i en av skärvstenshögarna. Några spår efter gravar, i form av stensättningar med gravgömmor och brända ben, fann vi däremot inte på några av platserna.

Fredrik Strandmark dokumenterar skärvstenshög på lokal 1.

Vad händer sedan?

Nu jobbar vi vidare i projektet för att tolka och utvärdera resultaten. De brända djurbenen från härdarna ska analyseras. Kolprover ska skickas till vedartsbestämning och sedan vidare till kol 14-analys för datering. Jordprover ska screenas för att undersöka om det finns bevarade förkolnade fröer av sädesslag, gamla kultur- och örtväxter (s.k. makrofossil). Vidare ska pollenproverna från rösena prepareras och analyseras.

Vi återkommer här på bloggen lite längre fram när resultaten från de tvärvetenskapliga analyserna är klara.