Ett nytt runstensfragment i kyrkogårdsmuren vid Spånga kyrka

Omläggningen av kyrkogårdsmuren vid Spånga kyrka pågår som bäst och redan första arbetsdagen efter julledigheterna dök ett nytt runstensfragment upp vid genomsökningen av ett avsnitt av muren.

Även om det bara syns delar av två runor och en bit av en runslinga, råder ingen tvekan om att det är frågan om en runsten. Den nya biten kan dock inte tillhöra den runsten som framkom vid muren i somras, bland annat eftersom stenmaterialen inte är helt lika varandra. Mer om tydningen av runorna finns att läsa av Magnus Källström på K-blogg.

Den nyfunna runstenen utgörs av en ca 15 cm stor och 4 cm tjock sandstensskiva. Ristningarna består av en runslinga och delar av två runor. Den tydligaste runan utgår till höger, från den nedre delen av runslinganDen nyfunna runstenen utgörs av en ca 15 cm stor och 4 cm tjock sandstensskiva. Ristningarna består av en runslinga och delar av två runor. Den tydligaste runan utgår till höger, från den nedre delen av runslinganFoto: John Hamilton (CC BY)

Det har visat sig att muren består av en hel del återanvänt material från tidigare ombyggnader av kyrkan. Det framgår av att den innehåller ett relativt stort inslag av fint tillformade sandstenar med vidhäftat murbruk. År 1905 då muren byggdes, föll det sig antagligen naturligt att använda överblivet material från omläggningen av golvet i kyrkan som pågick samtidigt. Runstensfragmenten kan mycket väl ha återanvänts vid flera av de ombyggnader av kyrkobyggnaden som skett genom århundradena, innan de till slut hamnade i kyrkogårdsmuren. En annan möjlighet är att en del av stenarna suttit inmurade i någon av de tre stigluckor, som tidigare funnits i muren kring den äldre delen av kyrkogården.

En fint huggen sandsten med raka kanter och vidhäftat murbruk längs ena sidan. Stenen kan ha suttit i en portal eller fönsteromfattning, innan den hamnade som fyllning i den kallmurade kyrkogårdsmuren.En fint huggen sandsten med raka kanter och vidhäftat murbruk längs ena sidan. Stenen kan ha suttit i en portal eller fönsteromfattning, innan den hamnade som fyllning i den kallmurade kyrkogårdsmuren.Foto: John Hamilton (CC BY)

Kontrollen av stenmaterialet följer muromläggningens tidplan som innebär att rivningen och återuppbyggnaden sker etappvis. I samband med varje murrivning kallas arkeologen ut för att söka igenom stenarna. I dagsläget är drygt hälften av den 60 meter långa muren kvar att undersöka.

Kontakt

John Hamilton, projektledare
Statens historiska museer
Arkeologiska uppdragsverksamheten

Dela sidan på