Kyrktornet i Spånga uppfördes troligen under mitten av 1100-talet av kraftiga murar för att det också skulle kunna användas för försvar vid oro.Kyrktornet i Spånga uppfördes troligen under mitten av 1100-talet av kraftiga murar för att det också skulle kunna användas för försvar vid oro.Foto: John Hamilton (CC BY)

Inte bara runstensfynd i kyrkomuren i Spånga

I början av det nya året har Stockholms Kyrkogårdsförvaltning startat den sista etappen av renoveringen av kyrkogårdsmuren vid Spånga kyrka. Den här omgången är det en bit av den äldsta delen närmast kyrkan, vid huvudingången som är aktuell.

I samband med de föregående etapperna har flera runstensfragment påträffats, vilket nämnts i tidigare inlägg. Sökandet efter fler runstenar är också en huvudanledning till att murarbetet kontrolleras av arkeologer, men det har också gjorts andra upptäckter som väcker intresse för frågor med anknytning till kyrkans medeltida historia.

Många gånger tidigare har noterats att kyrkan i Spånga är försedd med ett ovanligt kraftigt torn. Man har då tänkt sig att kyrktornet från början varit avsett att vid behov kunna fungera som en försvarsanläggning. På andra håll har kraftiga kyrktorn ibland också varit kombinerade med bastanta kyrkogårdsmurar, som kunnat tjäna som en yttre försvarslinje. Hur det var med den saken i Spånga vet man inte och inte heller om belägringar faktiskt har förekommit här. Vid förra etappen av murrenoveringen framkom dock ett fynd som ger visst stöd åt att så kan ha varit fallet. Det rör sig om en pilspets till ett armborst, som mycket väl kan ha skjutits mot muren i samband med stridigheter. En enstaka pilspets får betraktas som ett indicium, men vi hoppas kunna göra fler fynd under vårens arbete.

Armborstpilspets som troligen skjutits mot något mål nära kyrkogårdsmuren vid Spånga kyrka. Den är 67 millimeter lång och försedd med holk. Bladet har rombiskt tvärsnitt och är bredast, 15 millimeter, i mittpartiet. Pilspetsar av denna typ har använts från 1200-talet och fram till och med 1500-talet.Armborstpilspets som troligen skjutits mot något mål nära kyrkogårdsmuren vid Spånga kyrka. Den är 67 millimeter lång och försedd med holk. Bladet har rombiskt tvärsnitt och är bredast, 15 millimeter, i mittpartiet. Pilspetsar av denna typ har använts från 1200-talet och fram till och med 1500-talet.Foto: John Hamilton (CC BY)

Från år 1925 finns en rapport av Bengt Bergman där han bland annat redogör för att ett fragment av en dopfunt hittats i den östra kyrkogårdsmuren. Dopfunten har säkert använts i kyrkan under medeltiden, för att senare kasseras och ersättas av en ny med annan utformning. Den är försedd med en människoavbildning i en säregen stil, och det har varit svårt att på konstvetenskapliga grunder bedöma var och när dopfunten tillverkats. I samband med murrenoveringen har ytterligare ett fragment av dopfunten framkommit. Det rör sig om en mindre bit utan ornamentik, men fyndet inger ändå förhoppningar om att fler bitar skulle kunna hittas under våren, helst då med karaktäriserande utsmyckning, en signatur eller andra detaljer, så att den kan få en tydligare klassificering.

Två fragment av den medeltida dopfunten från Spånga kyrka. Den större biten upptäcktes 1925 och det mindre fragmentet framkom nyligen i samband med renoveringen av kyrkogårdsmuren. Bitarna har inte passning sinsemellan, men formen, materialet och ytbehandlingen visar att de hör ihop.Två fragment av den medeltida dopfunten från Spånga kyrka. Den större biten upptäcktes 1925 och det mindre fragmentet framkom nyligen i samband med renoveringen av kyrkogårdsmuren. Bitarna har inte passning sinsemellan, men formen, materialet och ytbehandlingen visar att de hör ihop.Foto: John Hamilton (CC BY)

Dopfunten har varit fyrpassformad där skarvarna varit utsmyckade med denna typ av människofigur. Pannan och käkpartiet sticker ut mest och har en jämn yta, som märkligt nog ger intryck av att detaljer slipats bort eller att de blivit nednötta. Om vi kan hitta någon av de övriga tre saknade figurerna i kyrkomuren skulle de kunna jämföras.Dopfunten har varit fyrpassformad där skarvarna varit utsmyckade med denna typ av människofigur. Pannan och käkpartiet sticker ut mest och har en jämn yta, som märkligt nog ger intryck av att detaljer slipats bort eller att de blivit nednötta. Om vi kan hitta någon av de övriga tre saknade figurerna i kyrkomuren skulle de kunna jämföras.Foto: John Hamilton (CC BY)

Dopfunten har varit fyrpassformad där skarvarna varit utsmyckade med denna typ av människofigur. Pannan och käkpartiet sticker ut mest och har en jämn yta, som märkligt nog ger intryck av att detaljer slipats bort eller att de blivit nednötta. Om vi kan hitta någon av de övriga tre saknade figurerna i kyrkomuren skulle de kunna jämföras.

Kontakt

John Hamilton, projektledare

 

Dela sidan på