Ny kunskap – vad vill vi veta?

I Linderödsprojektet arbetar vi utifrån följande tematiska problemområden för att generera ny kunskap från undersökningarna.

Kolonisation, ödebygder och nykolonisering

Tidigare forskning kring fossil åkermark har visat på en dynamik i bebyggelse och landskapsutnyttjade mellan slätt och högland, från stenålder och framåt. Jämfört med slättbygderna uppvisar höglandet en mer diskontinuerlig bebyggelseutveckling, med omväxlande expansioner och tillbakagångar.

Kartan visar utbredningen av fossil åkermark på Linderödsåsen med omnejd, som vi dag känner den utifrån fornminnesinventeringen. Utifrån historiska kartor vet vi att områden med röjningsrösen även funnits på Kristianstadsslätten. Dessa har i stor utsträckning försvunnit i samband med det moderna jordbruket.Kartan visar utbredningen av fossil åkermark på Linderödsåsen med omnejd, som vi dag känner den utifrån fornminnesinventeringen. Utifrån historiska kartor vet vi att områden med röjningsrösen även funnits på Kristianstadsslätten. Dessa har i stor utsträckning försvunnit i samband med det moderna jordbruket.

Vi arbetar här utifrån tesen att tiden cirka 200-550 e. Kr. var en expansionsperiod på Linderödsåsen, som bl.a. yttrade sig i nyröjningar för odling. Vi antar också att det under samma period fanns en stationär bebyggelse med ensamgårdar eller mindre byar på åsen. 14C-dateringarna låter ana ytterligare expansionsfaser på åsen, t.ex. under sen yngre bronsålder och under vikingatid-tidig medeltid, med mellanliggande perioder av tillbakagångar. Även ortnamn och historiska källor ger en grund för antaganden att expansionsfaser förekommit under senare perioder.

Det finns mycket som talar för att området fångar upp flera av de storskaliga konjunkturer i agrarsamhället som präglat inte bara södra Sverige, utan även stora delar av norra Europa. Det gäller den romartida expansionen och högkonjunkturen, krisen och befolkningsminskningen under 500-talet, samt den tidigmedeltida expansionen. Orsakerna bakom denna dynamik är komplexa och innefattar både sociala processer och klimatutvecklingen.

Att röja mark – spår efter stenröjning

Få undersökningar av röjningsröseområden har tidigare utförts på Linderödsåsen varför kunskapen om stenröjningens historia är begränsad. Genom rösena är det odlingen som lämnat synliga spår i landskapet. Samtidigt har odlingen bara varit en av flera komponenter i den agrara markanvändningen. Det kan även ha förekommit extensiv odling utan stenröjning, eller så kan marken ha använts som äng eller för bete.

Vy över lokal 10b och 10c vid förundersökningen efter att skogen tagits ner. Bilden är tagen från norr. Foto: Magnus Artursson.Vy över lokal 10b och 10c vid förundersökningen efter att skogen tagits ner. Bilden är tagen från norr. Foto: Magnus Artursson (CC BY)

Tolkad plan över odlingsytor med röjningsrösen och stensträngar på lokal 10b och 10c, inom fornlämning Linderöd 49:1, strax väster om by Knopparp i Linderöds socken. Den bild vi ser idag är resultatet av många generationers idoga arbeten.Tolkad plan över odlingsytor med röjningsrösen och stensträngar på lokal 10b och 10c, inom fornlämning Linderöd 49:1, strax väster om by Knopparp i Linderöds socken. Den bild vi ser idag är resultatet av många generationers idoga arbeten.

För att sätta in stenröjningen i ett tidsmässigt och funktionellt sammanhang vill vi kombinera arkeologiska data och dateringar med pollenanalytiska undersökningar av både rösen och torvmarker Röjningsrösena behöver studeras i ett brett landskapshistoriskt sammanhang.

Tidigare forskning visar att bebyggelsen ofta låg nära odlingsmarken. Resultaten från förundersökningen ger ett visst stöd för detta, främst på lokal 10b och c. Fortfarande vet vi lite om rörligheten hos såväl odlingsytor som bebyggelse inom röjningsröseområden. Dokumentation och datering av boplatslämningar har därför stor betydelse också för förståelsen av odlingens dynamik.

Gravar och rituella lämningar

Bild 6. Magnus Andersson rensar fram stenpackningen i en av stensättningarna inom gravfältet på lokal 7 utanför Linderöd. Magnus Andersson rensar fram stenpackningen i en av stensättningarna inom gravfältet på lokal 7 utanför Linderöd. Foto: Fredrik Strandmark (CC BY)

Lokal 7 är del av ett gravfält med stensättningar. Få gravfält av denna typ har tidigare undersökts i Skåne varför kunskapsluckorna är stora. I Mellansverige visar undersökningar av liknande miljöer att de kan vara komplexa med flera funktioner, t.ex. hantering av de döda vid gravbålen/ i gravgömmorna, offer och rituellt festande. Tidsdjupet kan vara relativt stort.

Vi vet inte hur gravarna på Linderödsåsen förhåller sig till samtida gravar på Kristianstadslätten; om det funnits lokala begravningstraditioner som uttryck för social identitet i t.ex. gravarnas yttre formspråk och i gravskicket. Här finns ett kunskapsbehov för att kunna belysa om de individer som är gravlagda på åsen, tillhörde en lokal befolkning, eller om de kom från slätten.

På lokal 9 och 10a-c förväntar vi även att påträffa gravlika röjningsrösen – s k komplexa stenrösen. Denna typ har inte tidigare undersökts och studerats på ett mer systematiskt sätt i Skåne. En tes är att de komplexa stenrösena är uttryck för ritualiserade handlingar som utförts mitt i den förhistoriska produktionsmarken i samband med den agrara årscykeln. De kan även ha tjänat markörer för rättigheter till den brukade marken. Frågan är hur dessa handlingar gestaltar sig lokalt/regionalt i det arkeologiska materialet samt vilka sociala strategier dessa är uttryck för i förhållande till dynamiken i bebyggelse- och odlingshistorien på Linderödsåsen.

Slätt och ås – i samverkan eller skilda samhällen

Vi uppfattar Linderödsåsen som ett gränsområde mellan olika centralbygder i slättlandet, från åtminstone järnålder och framöver. Det är tydligt att det under historisk tid funnits stora skillnader i organisationsformer mellan de stora byarna på Kristianstadsslätten och de små byarna/ensamgårdarna på åsen.

Vy över Kristanstadsslätten sett från Linderödsåsen. Vy över Kristanstadsslätten sett från Linderödsåsen. Foto: Anne Carlie (CC BY)

Här finns ett kunskapsbehov om hur kontakterna/ utbytet mellan slätten och åsen såg ut och förändrades i ett långt tidsperspektiv. Vi vill driva tesen att det funnits ett nära förhållande och ett utbyte mellan dessa som över tid avspeglas i bebyggelse, markutnyttjande och samhällsutveckling i de båda landskapsrummen. En hypotes är att expansioner på Linderödsåsen, med ett ökat nyttjande av åsens olika naturresurser, är uttryck för expansioner även på Slätten. Samtidigt kan åsen ha erbjudit en mer hållbar markanvändning än de ekologiskt känsliga och lätteroderade sandjordarna på Slätten.

En viktig fråga är om åsen och slätten ska betraktas som två sidor av samma samhälle, eller som två olika samhällen där skilda förutsättningar och anspråk periodvis lett till konflikter. Detta har troligen varierat över tid. Hypotetiskt har de två typerna av bygder med tiden blivit alltmer beroende av varandra genom en ökad specialisering (ökad spannmålsodling på slätten resp. djurhållning/skogsbruk på åsen). En intressant följdfråga är om en sådan utveckling varit enkelriktad och linjär, eller om exempelvis kriser och tillbakagångar har minskat utbytet och ökat graden av agrart självhushåll och isolering. Här kan frågorna knytas till internationell forskning om agrart utbyte mellan slätter och bergsområden.

 

Dela sidan på