Slotten vid Kalmarsund är ett par av de viktigaste historiska minnesmärkena i Sverige. Här har arkeologiska utgrävningar gjorts i omgångar och spännande fynd sett dagens ljus. Våren 2018 undersöktes drottningens lusthus från slutet av 1500-talet i Kalmar slott.

Borgholms och Kalmar slott är unika kulturarvsmonument som manifesterar medeltidens och vasatidens anda och materiella kultur. Byggnaderna och kulturlagren utgör ett historiskt arkiv som ruvar på enorma informationsmängder och berättelser om tidigare generationers politiska och ekonomiska ambitioner, vardagsliv och livsvillkor. Därför det viktigt att i möjligaste mån vårda och bevara dessa unika miljöer för framtiden. Slotten har spelat avgörande roller som svenska riksborgar, gränsfästen och portar till kontinenten. De utgjorde under flera hundra år en nationell kontaktyta mellan Sverige och de övriga nordiska kungarikena och fungerade även som en maktpolitisk bas för kontakter med övriga världen. Det var därför naturligt att förlägga det stora nordiska kungamötet till Kalmar sommaren 1397, ett möte som också resulterade i den nordiska kungaunion som varade ända till 1523.

Borgholms lott från norr. Bilden är tagen i samband med utgrävningen år 2004. Foto Magnus Stibéus. CC-BY.

Bägge platserna var bebyggda under 1100-talet och kanske fanns det runda borgtorn redan då. Borgholm och Kalmar byggdes ut under 1200-talet till moderna europeiska borgar med ringmurar och hörntorn. Bägge borgarna förändrades genomgripande och utvidgades under 1500-talets slut och 1600-talet.

Genom sina utsatta lägen blev de ofta inbegripna i krigiska händelser och belägringar. Tidvis skiftade makten på borgarna mellan svenskar och danskar. En period i mitten av 1300-talet kontrollerade t o m den mäktiga Hansan Borgholm.

Kalmar slott från väster. Foto Magnus Stibéus, CC-BY.

Utgrävningar under 2000-talet

Arkeologerna har genomfört flera utgrävningar och andra arkeologiska insatser de senaste 15 åren vid slotten. Arbeten har gjorts med anledning av nybyggnationer och restaureringar, men även forskningsundersökningar har utförts. Ingreppen har betytt att slottens underjordiska arkiv åter öppnats och dold historisk kunskap har gjorts tillgänglig. Undersökningarna utgör spännande avstamp för en ny och modern forskning kring slotten och deras historiska utveckling. De har gett ett nytt kunskapsunderlag som nyanserar och modifierar äldre forskning. Inte minst de naturvetenskapliga metoderna ger ett kunskapsstoff som möjliggör helt nya frågeställningar och tolkningar.

Undersökningen vid Borgholms slott år 2004 visade en omfattande medeltida bebyggelse vid borgen. Foto Magnus Stibéus.
Pärla med kungaansikte, påträffat vi undersökningarna år 2004 vid Borgholms slott. Foto Max Jahrehorn.

 

År 2013 gjordes en omfattande undersökning inför bygget av en ny köksbyggnad på Kalmar slott. Platsen utgjorde under medeltiden en del av borgens västra förborg. Foto Magnus Stibéus.
Vid undersökningen år 2013 vid Kalmar slott påträffades flera bebyggelsenivåer från 1100-tal fram till 1800-talet. Foto Rikard Hedvall.
En skärva från ett litet kärl av s k pingdsdorfkeramik, som påträffades i samband med utgrävningarna på slottet 2013. Keramiktypen är ett protostengods, vilket innebär att godset till viss del är sintrat. Stengods är keramik som i ugnen bränts vid en så hög temperatur att alla partiklar i leran smält samman. Detta kallas för sintring och godset har då blivit tätt och ogenomträngligt för vätska. Pingsdorfkeramiken är ofta bemålad och keramiktypen var framför allt vanlig under 1100-talet. Pingsdorfkeramik kom ursprungligen från orten med samma namn strax söder om Köln. Foto Magnus Stibéus.

Nu undersöks Kalmar slott på nytt

2015 påbörjades arkeologiska undersökningar på Norra vallen, som en följd av de underhållningsarbeten av murverken som Statens fastighetsverk gör här. Med anledning av deformationer i vallmurens insida och sättningar måste det i samband med murverksarbetena bl a grävas bort en del av jordvallens fyllnadsmassor och frilägga vallmurens baksida. De arkeologiska undersökningarna fortsatte under 2016 och våren 2018 gjordes en ny etapp.  Då öppnades åter slottets underjordiska arkiv och bland annat undersöktes drottningens lusthus från slutet av 1500-talet under några veckor.

 

Den norra vallens inre mur är ca fem meter hög och måste plockas ned och muras om utmed en drygt 30 meter lång sträcka. Här undersöker arkeologer från Statens historiska museer grundläggningen av muren. Foto Magnus Stibéus.

Bakgrund

Kalmar slott

Gustav Vasa beslöt att den medeltida borgen skulle omges av ett nytt motståndskraftigt yttre fästningsverk med starka jordvallar och murade stödmurar. Han påbörjade arbetena och projektet fullföljdes av sönerna, först Erik XIV och sedan Johan III. Arbetena avslutades inte förrän under Karl den IX:s regeringstid i början av 1600-talet då östra vallen mot havssidan uppfördes. Den äldsta delen av ringmursborgen med tornen behölls, men bebyggelsen utmed ringmurens insida förändrades radikalt. Förborgsområdena i söder och väster omformades och här byggdes det nya fästningsverk. Främst anlitades tyska byggmästare och arkitekter som var verksamma på de kungliga slotten. Den medeltida borgen förvandlades till ett renässanspalats och en fästning efter kontinental förebild.

Västra vallen med det så kallade hemliga värnet, ett täckt skyttegalleri, och vattengraven mot staden var de delar som först började anläggas av de yttre befästningsarbetena. Bygget av vallen startade år 1545 och arbetena pågick fram till början av 1550-talet. I utbyggt skick kom vallanläggningen att omge det medeltida slottet och är i det närmaste fyrkantig med tidsenliga försvarstorn i hörnen, postejer.

Försvarsmurar och jordvallar

Hittills genomförda utgrävningar på Norra vallen visar att murarna har flera byggnadsskeden. De äldsta delarna av murarna kan vara från slutet av medeltiden, medan huvuddelen av murarna är uppförda under andra hälften av 1500-talet och 1600-talet.

Vallarna byggdes bl a för att skydda slottet mot belägringseld och för att man skulle kunna bestycka slottet med kanoner. Jordvallarna är till största delen uppbyggda av olika jord- och sandlager. Inte sällan har man också tippat rester av rivna byggnader, i form av sten, tegel och kalkbruk. Vallarnas tjocklek uppgår till åtskilliga meter och som mest har vi schaktat ned ca 6 meter! Vi har idag kanske svårt att föreställa oss vilka arbetsinsatser soldater och lokalbefolkning måste ha ställts inför i samband Kronans påbud om byggen. De olika kulturlagren innehåller mängder av fynd, som djurben och annat hushållsavfall.

Mycket av det kastade avfallet kommer troligen från slottsområdet och kan berätta om livet på slottet under 1500- och 1600-talen.

Samtida beskrivningar skildrar att Norra vallen skadades obetydligt under Kalmarkriget. Vi har emellertid kunnat se att murarna upprustades rejält under 1600-talet och kanske var skadorna större än källorna berättar.

En del av murens insida har här frilagts för att sedan kunna förstärkas. Muren, som består av tillhuggen kalksten från Öland och lokal obearbetad marksten, har aldrig varit avsedd att synas. Åtskilliga lass med sand, jord och byggnadsavfall tippades parallellt med att muren sköt upp i höjden. Uppe på vallen uppförde drottningen ett lusthus, vars västra grund skymtar i bildens framkant. På vallarna fanns även staket, som skydd mot angripare. Foto Magnus Stibéus.

Lusthus

Det fanns även ett flertal anläggningar som syftade till att förnöja och försköna den yttre miljön för kungen och övriga medlemmar i hovet. Det anlades bland annat trädgårdar, kryddgårdar, lusthus, djurhus och en racketbana! I västra vallens reste sig ett porttorn dit en bro med vindbryggor ledde. Porttornet var huvudingången in till slottet från staden.  Johan III uppförde under 1570-talet ett sommarpalats i anslutning till tornet där bland annat ett katolskt kapell inreddes till drottning Katarina Jagellonica. I slutet av 1580-talet börjades man bygga ett nytt lusthus på norra vallen, som i samtida källor kallas ”Store östre Salen på Wallen”. Drottning Gunilla Bielke, Johan III:s andra hustru, anlade också en trädgård vid sitt lusthus.

Undersökningarna på Norra vallen berör drottningens lusthus och vi har kunnat se att huset skadats kraftigt under 1600-talet.

Flera mynt har påträffats i vallens fyllning. Bilden visar 2 öre från 1573, präglad under Johan III:s regeringstid. På åtsidan kan man läsa, förutom årtalet 73, DEVS PROTECTOR NOSTR (Gud vår beskyddare). Foto Peter Zetterlund.

En bortglömd begravningsplats

Våren 2015 gjordes en överraskande upptäckt – då påträffades en sedan länge bortglömd begravningsplats norr om Kungsmakstornet. Vi hittade tre intakta kroppar och sedan en bengrop som innehöll flera skelettdelar. Arbetarna som byggde vallmurens insida hade råkat stöta på äldre gravar när man grävde för grundmuren och uppenbarligen skadat dessa. Från en del av de förstörda gravarna hade man samlat ihop ben och återbegravt.

Sedan dess har vi funnit ytterligare människoben i området, hittills kvarlevor från ett 15-tal individer, men antalet gravlagda har troligen var i fler. Analysen av benen visar att det rör sig män, kvinnor och barn. Den yngsta var endast 2-3 år gammal, medan den äldsta var åtminstone 60 år gammal. Den ca 174 cm långa mannen hade dålig tandhälsa och spår av sk urinsyregikt på båda stortårna, vilket tyder på mycket alkohol, kött och inälvsmat. Han hade även lidit av en plågsam inflammation i fogen mellan bäcken och korsbenet.

Men varför har de begravts här, när det naturliga hade varit att begrava dem vid kyrkogården i staden? De undersökta benen visar inga spår av stridsskador och i nuläget tror vi att de avlidit av någon epidemi i samband med att slottet belägrades under Kalmarkriget 1611.

Två av gravarna. Bägge männen var gravlagda i träkistor. Foto Magnus Stibéus.

Spår av krig

Vid restaureringsarbeten och undersökningar av Kalmar slott har det påträffats spår efter strider och belägringar. Det kommande steget för kunskapsuppbyggnaden om Kalmar som slagfält är att inventera och analysera dessa äldre fynd tillsammans med de som hittats under senare år.

Inför tillbyggnaden av ett nytt restaurangkök 2013, strax norr om Kuretornet, hittades 25 projektiler av olika slag. Nio var av sten och svårdaterade. Även om stenprojektiler sällan orsakade större skador på slottets murar splittrades kulorna när de träffade och orsakade skador som bidrog till att decimera försvararnas antal. Att skjuta ”störningseld” även med stenkulor var ett effektivt sätt att hålla slottets garnison under press och kan förklara varför de användes in på 1600-talet.

De övriga projektilfynden var av bly från både lättare artilleripjäser och infanterivapen. Särskilt intressanta var fynden av pistol- och eventuellt karbinkulor. På grund av dålig träffsäkerhet användes pistoler endast vid närstrider. Fynd av pistolkulor kan användas för att kartlägga stormningar och/eller utfall från slottet.

Blykulor med anslagsskador kan berätta om idag försvunna, tillfälliga befästningsverk. Kulorna deformeras på olika, karaktäristiska sätt när de träffar, sten, jord, trä eller kroppar. Av de projektiler som hittades 2013 ser vi att de träffat både stenmurar och jordvallar.

Druvhagel, muskötkula och pistolkula i bly, samtliga påträffade år 2016 på Norra vallen. Foto Magnus Stibéus.

Vid undersökningarna på Norra vallen har vi systematiskt sökt efter olika typer av projektiler och påträffat flera, varför vi så småningom kommer att kunna skapa en bättre bild över stridernas förlopp.

Läs mer om Borgholm och Kalmar slott:

Borgholm:

Stibéus, Magnus. 2005. Borgholms slott grävs ut på nytt. Populär arkeologi. 2005(23):2, s. 19-23.

Stibéus, Magnus m fl . 2007. Arkeologi vid Borgholms slott: bebyggelse från järnålder och medeltid: resultat av utgrävningen år 2004 för den nya entrébyggnaden, RAÄ 139 och 199, Borgholms slott, Räpplinge socken, Borgholms kommun, Öland: arkeologisk undersökning. Linköping: Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet.

Stibéus, Magnus m fl. 2012. Borgholms slott – ”hemliga rum” och en ny parkering: ett medeltida stenhus på borggården och bebyggelse vid borgen : Öland, Borgholms kommun, Räpplinge socken, Borgholms slott, RAÄ 139 och 199: arkeologisk förundersökning. Linköping: Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst), Riksantikvarieämbetet.

Stibéus, Magnus. 2015.  Borgholms slott – några medeltida aktörer ger sig till känna,  i Arnell, Kjell-Håkan & Papmehl-Dufay, Ludvig (red.) (2015). Grävda minnen: från Skedemosse till Sandby borg. Kalmar: Länsstyrelsen Kalmar län.

Kalmar:

Stibéus, Magnus m fl. 2015. Kalmar slott – bebyggelse och fynd från 1100-1800-talen: Småland, Kalmar kommun och stad, Kalmar slott, RAÄ 53: särskild arkeologisk undersökning och förundersökning 2013 och 2014. Linköping: Arkeologiska uppdragsverksamheten, Statens historiska museer.

Larsson, Stefan (red.) 2016. Slagfält Kalmar: en glimt av belägringen 1611. Kalmar: Länsstyrelsen Kalmar län

Stibéus, Magnus. 2016. Kalmar slott under medeltid och renässans samt Kalmar slott efter stadsflytten,  i Tagesson, Göran & Carelli, Peter (red.) (2016). Kalmar mellan dröm och verklighet: konstruktionen av den tidigmoderna staden. [Linköping]: Arkeologerna, Statens historiska museer.

Stibéus, Magnus. 2017. Kalmar slotts äldsta skeden, i Anglert, Mats & Larsson, Stefan (red.) (2017). Växjö, Kalmar och Smålands tidigaste urbanisering. Statens historiska museer