En guldskatt, flera skelettgravar, fibulor och hus från vikingatiden. I Hjärup i västra Skåne låg det troligen en stormannagård under järnåldern.

Eldstäder, avfallsgropar och resterna av en gård undersöks. Foto: Arkeologerna (CC-BY)

Under 2017 har arkeologerna undersökt ett område söder om det stora cementfabriksområdet vid Jakriborg. Här ska den nya stadsdelen Hjärup Västerstad växa fram och sedan tidigare visade undersökningar att det fanns en boplats från järnåldern under åkermarken.

I Hjärup bodde människorna i omgångar under järnåldern. Här har flera spännande hus undersökts bland annat en vikingatida storgård som var cirka 46 meter lång och dateras till 800 – 1050 e.Kr. På samma plats har det under vendeltid (550 – 800 e.Kr) även legat ett äldre hus. Typiska anläggningar som också hittats är eldstäder där man lagade sin mat, avfallsgropar, lertäcktsgropar och brunnar.

Man har även undersökt ett område med skelettgravar från bondestenåldern som är cirka 4 000 år gamla. Något som tyder på att området varit bebott under längre tid än järnåldern. I en av gravarna hittades en mycket fin flintdolk som gjort det lättare för arkeologerna att datera området. I en stenkistegrav fanns fragmenterade människoben, tandemalj och delar av rörben samt delar av ett kranium som låg utanför stenkistan. Det rör sig om två olika individer, varav den som begravts i stenkistan var 25-35 år. Individen som låg utanför kistan var aningen yngre och bedömdes vara en man. 

En ovanlig guldskatt

En bit spiralguld, ett guldbleck, en spillbit och en pärla från folkvandringstid, 400-550 e Kr, gömdes under jorden nära en stormannagård under järnåldern. Guldskatten har troligen grävts ner för att inte hamna i orätta händer. De små föremålen hittades på ett område där det även finns spår efter flera stora hus och byggnader, den yngre mer välbevarade gården är cirka 45 meter lång och som mest nio meter bred och består av väggrester som stolphål och rännor. Det stora gårdskomplexet tyder på att människorna som bodde här kan ha tillhört samhällets elit. Det var också de som gömde guldföremålen.

Ett av Sveriges mest berömda och fyndrikaste områden, Upåkra, som utgjorde ett maktcentrum under järnåldern, ligger bara ett stenkast bort.

Människans bästa vän

Även våra fyrfota vänner hade en viktig roll i järnålderns familjeliv. Arkeologerna hittade en gravlagd hund, omsorgsfullt nedlagd och tillsynes rofyllt ihopkrupen. Ovan skelettet hade man samlat ett antal större stenar för att markera gravläggningen, innan gropen till sist fyllts igen. Antagligen har saknaden efter människans bästa vän varit densamma för tusen år sedan som idag.