En källare, en brunn och mängder med kritpipor, ben och mynt från medeltid och modern tid – under 2018 undersöks Gamla Uppsala prästgård.  Den äldsta brunnen dateras till 1100-1200-talet och förmodligen finns det ännu äldre lämningar på platsen. 

Gamla Uppsala prästgård

Gamla Uppsala prästgård som det ser ut idag. Foto: Arkeologerna (CC-BY)

Svenska kyrkan ska göra en tillbyggnad till Gamla Uppsala prästgård och därför undersöks området av Arkeologerna. Platsen var under yngre järnålder (cirka 550–1050 e Kr) och början av historisk tid en del av kungsgården i Gamla Uppsala innan den donerades till kyrkan. Det var en plats där makten samlades och som har gett rika och spännande fynd vid tidigare arkeologiska undersökningar. Den gamla prästgården där dåtidens präster bodde med sina familjer är välkänd och finns med på gamla kartor. Men hur långt tillbaka i tiden går spåren efter människorna?

Spännande båtgravar

Det finns en kontinuitet av flera byggnader som tillhört prästgården som stått på ungefär samma plats från åtminstone 1700-talet och fram till 1940. Merparten av övriga lämningar verkar höra till hög- och senmedeltid. Tidigare har man dock hittat spår av en boplats och lösfynd från järnålder och området har även undersökts med georadar. Inom Kungsgårdsområdet fanns det under yngre järnålder flera gravfält. Förutom Högåsen med de tre kungshögarna samt känner man till många gravhögar som idag är skadade eller överplöjda. 1973 påträffades fyra båtgravar, en hästgrav och fem brandgravar alldeles i närheten av Prästgården. I en av gravarna hade en äldre kvinna begravts i en fem meter lång båt, fragment av hennes dräkt visar att hon bar sidenkläder från Kina. Hon hade ett intressant hänge på sig, som föreställer en kvinna med mjödhorn. Denna figur har tolkats som fruktbarhetsgudinnan Freja. Men ytterst få av gravarna är undersökta.

Brunn och källare

I juli 2018 grävdes delar av platsen i en första etapp och resultaten var överraskande. En rund konstruktion som tidigare bara synts på georadarn visade sig vara en brunn och en fyrkantig formation, en källare. I brunnen som dateras till 1500-tal fanns ett mycket välbevarat knuttimrat träkar. Brunnen var i sin tur grävd genom en äldre brunn som dateras till 1100-1200-tal. Här  hittades också stora mängder djurben, bland annat en hundskalle och ben från häst. Det kan avspegla en slaktplats. Ett rikt arkeobotaniskt material – fröer och andra rester av växter – antyder att det fanns trädgårdsodlingar i närheten under medeltid och att man odlat medicinalväxter som är vanligt i kloster- och slottsmiljöer. Svensk medeltid är indelad i tre olika tidsperioder; tidigmedeltid cirka 1050-1200, högmedeltid 1200-1350 och senmedeltid 1350-1527.

Arkeologerna hittade också rester av en källare, den överges troligen i slutet av 1500-talet men kan ha använts under flera århundraden och storleken indikerar att den kan ha utnyttjats för prästgårdens specifika förvaringsbehov vid exempelvis insamling av tiondet. Källaren fylldes så småningom igen och de ben som återfanns i soporna visar ett konsumtionsmönster som skiljer sig från samtida gårdar i Gamla Uppsala. Ben från kalkon och torsk är ovanliga inslag. I fyndmaterialet fanns också importerad keramik.

Under hösten 2018 fortsätter undersökningen.

Trappa som leder ner till källaren

Brunnen har man troligen använt för att hämta vatten ur under flera århundraden