I 9000 år låg boplatsen från stenåldern väl bevarad i Ageröds mosse i Skåne. Nu är den nästan utplånad. Det visar en undersökning som publiceras i den prestigefyllda tidskriften PLOS ONE. Problemet är alarmerande och sträcker sig långt utanför skånska Ageröd: Inom 20 år kommer mycket av vår äldre kulturhistoria att vara borta på grund av klimatförändringar och annan mänsklig påverkan. Men finns det någon räddning?

Arkeolog och osteolog Adam Boethius i arbete vid Ageröds mosse
Arkeolog/osteolog Adam Boethius i arbete vid Ageröds mosse.

Första gången man gjorde utgrävningar kring Ageröd var på 1940-talet. Då hittade Lundaarkeologer en stor boplats från jägarstenåldern, daterad till för cirka 8700–8200 år sedan. I den syrefattiga mossen fann man mängder av välbevarat organiskt material såsom ben, horn och träredskap. Fynden blev viktiga för kunskapen om sydskandinavisk stenålder.

När nya utgrävningar, med nya frågeställningar gjordes på 70-talet noterade man att mossens lagertjocklek hade minskat. Efter avslutat arbete täcktes fyndplatsen återigen, allt i enlighet med såväl svensk som europeisk lagstiftning och praxis, som bygger på att fornminnen kan bevaras i sin ursprungliga miljö, dvs under mark.

Men nu visar forskare från Lunds och Stockholms universitet samt Statens historiska museer att så inte längre är fallet.

Senaste utgrävningen gav skrämmande resultat

Förra året gjorde de en ny begränsad utgrävning vid Ageröd för att se hur försurning, utdikning och klimatförändringar påverkat de organiska fornlämningarna. Cirka 4000 fragment undersöktes för att forskarna skulle kunna fastställa i vilken grad och takt de vittrar bort.

– Det har varit skrämmande att konstatera att dessa lämningar som har legat säkert och skyddat i 9000 år, på bara några decennier har gått från välbevarade till det skick de idag befinner sig i, det vill säga helt eller på god väg att utraderas, säger arkeologen Adam Boethius från Lunds universitet.

Bild publicerad i PLOS ONE föreställande några av benen från de olika grävningarna (a–d från 2019, e–i från 1940- och 1970-talsutgrävningarna).
Bild publicerad i PLOS ONE föreställande några av benen från de olika grävningarna (a–d från 2019, e–i från 1940- och 1970-talsutgrävningarna).

Forskarna bakom studien är: Adam Boethius, Lunds universitet, Mathilda Kjällquist och Ola Magnell, Arkeologerna, Statens historiska museer samt Jan Apel, Stockholms universitet.