Förra året vid den här tiden var grävningarna i full gång på ESS-området nordost om Lund. Nu, ett år senare, har större delen av det som grävdes ut kokts ned till ett manus som i nuläget är på omkring 350 sidor text och tabeller och flera hundra figurunderlag. Ett digert jobb som lagts ned av författarna under året och ett digert redaktörsjobb som nu satt igång! Att läsa oredigerad text, sida upp och sida ned, med redaktörsglasögon kan emellanåt vara lätt utmattande men samtidigt ger det en överblick och insikt om hur mycket spännande lämningar som undersöktes förra hösten. Den överblicken var inte möjlig att ha i fält, åtminstone inte i sådan detalj som ett rapportmanus kan erbjuda.
I förra bloggen kunde ni läsa om stenålderslämningarna – om hyddor, hus och gravar. Nu har järnåldersbebyggelsen och dess olika faser tagit form. I området invid Odarslövsvägen ser vi en gård med lång kontinuitet och flera stora hus under loppet av järnåldern.
Gården etableras omkring mitten av 200-talet e Kr. Då byggs två hus – en huvudbyggnad på över 30 m och en mindre, halliknande byggnad. Från den här tiden finns också flera ugnar som anläggs i ett område en bit från husen. Från ugnarna har ett stort material av sädeskorn samlats in, och ugnarna kopplas genom detta till hantering av säd och gårdens livsmedelsproduktion. Någon gång under 300-talet e Kr byggs en ny, större huvudbyggnad som varit ca 40 m långt. Hallbyggnaden ersätts med ett långhus. Under 400-talet e Kr och omkring 100–150 år framåt når gården sin kulmen och omfattar då som mest sex byggnader. Inte minst utgör en 25 m lång och 7 m bred hallbyggnad ett imponerande inslag.
De bevarade delarna av stolphålen var upp mot en meter djupa. Från mitten av 500-talet och cirka 100 år framåt minskar gården i storlek, åtminstone om vi ser till antalet hus. Huvudbyggnaden är ändå fortsatt imponerande med sin längd på 40 m.
På en höjd, drygt hundra meter från gården anläggs ett gårdsgravfält. Dateringarna tyder på att det använts under gårdens tidigare faser, från strax innan 200 e Kr fram till omkring 400-talet e Kr. Tolv säkra gravar har konstaterats men det finns ytterligare anläggningar som kan ha varit gravar men som på grund av olika omständigheter inte med säkerhet kunnat tolkas som sådana.
Det fanns också anläggningar som tyder på att det stått resta stenar på gravfältet. Tyvärr var bevaringsförhållandena för ben mycket dåliga vilket gör att vi inte kan ålders- och könsbedöma de gravlagda annat än i undantagsfall. Gravgåvorna var däremot rika! Dekorerade och odekorerade lerkärl liksom glas- och bärnstenspärlor fanns i riklig mängd. Två gravar sticker ut som särskilt rikt utrustade – en innehöll guldföremål, ytterligare en innehöll rester av en fibula och en pärluppsättning med 551 glas- och bärnstenspärlor.
Gravarna förstärker det intryck av en större gård i bygden som byggnaderna också ger. Arbetet med att analysera dess status och betydelse i ett större perspektiv återstår att göra. Här blir inte minst relationen till centralplatsen Uppåkra, som ligger några kilometer söderut, av stort intresse att diskutera.
Under hösten kommer vi att planera och arbeta med en mindre utställning på Lunds universitets historiska museum. Mer om det kommer senare.
