Nu har Arkeologerna inlett höstens stora arkeologiska förundersökning i Pryssgården, Norrköping. På stora åkerytor mellan järnvägen i väster och motorvägen i öster ska vi försöka hitta lämningar efter framför allt boplatser från bronsålder och järnålder. Ytorna ligger ett stenkast från de stora hällristningslokalerna i Leonardsberg, Fiskeby och Himmelstalund. Kanske kommer vi att hitta hällristarnas hem.
Området som vi nu ska förundersöka ligger alldeles intill det stora område som undersöktes på 1990-talet inför E4:an. Då hittade arkeologerna spåren efter flera gårdar och 90-talet byggnader. Genom de arkeologiska utredningar som har gjorts tidigare vet vi att det finns lämningar efter gårdar, hus och olika aktiviteter inom hela det område som nu ska förundersökas. Vårt mål nu är att undersöka en del av lämningarna och att försöka datera och bestämma deras karaktär.
Bakgrund
Det aktuella förundersökningsområdet är beläget i västra delen av dagens Norrköping, söder om Östra Eneby kyrka. Området begränsas i väster av järnvägen och i öster av E4:an. Höjden över havet varierar från cirka 35 meter längst i norr till 25 meter i söder. Hela området sluttar svagt mot sydost. Större delen av området utgörs idag av åkermark, men i dess mitt finns ett mindre villaområde med ett 20-tal villor och obebyggda tomter. Genom norra delen av området löper en väg, Kyrkvägen/Pilotgatan, från villaområdet upp mot Finspångsvägen. Jordarterna består i norr av sand med inslag av silt, med ett ökat inslag av silt och lera mot söder.
Under senmesolitikum var området fortfarande del av en innerskärgård och Glan en del av en havsvik. Under tidigneolitikum stod havsnivån cirka 35 meter högre än idag och först under mellan- eller senneolitikum hade området stigit så mycket ur havet att förutsättningar för en permanent jordbruksbebyggelse skapats. Men landskapet har samtidigt fluktuerat – stora områden har regelbundet ställts under vatten. Under äldre bronsålder hade havsnivån sjunkit ned mot 20-metersnivån och en större landtunga hade bildats mellan Glan och Bråviken. Området erbjuder lättbrukade sandiga jordar i norr och tyngre jordar, väl lämpade för bete i söder ner mot Motala ström. Havsnivån fortsatte att sjunka och stod under yngre bronsålder cirka 15 meter högre än idag, under äldre järnålder cirka 10 meter högre och under yngre järnålder och medeltid cirka 5 meter högre än idag.
