För att åtgärda orättvisor i skattesystemet, men kanske fram för allt för att öka statens inkomster, beslutades vid 1622 års riksdag om Lilla tullens införande. För varor som forslades in till städerna fick en tullavgift betalas utifrån vikt, volym eller cirka 3% av varuvärdet.
Tullavgifterna utgjorde cirka 10% av landets inkomster under 1600-talet och var därmed en viktig post i landets ekonomi. Undantaget var varor från andra länder vars avgifter istället inkasserades vid Stora Sjötullen.
Tullstaket och tullstugor
För att få kontroll över införseln av varorna kom städerna att omgärdas av tullstaket med tullstugor och portar vid de viktiga infartsvägarna. I Norrköping anlades Norrtullporten vid korsningen Kungsgatan–Norra Promenaden, Västertull vid korsningen Kungsgatan–Sankt Persgatan och Södertull vid Drottninggatan–S:t Persgatan. En fjärde tullstation var Lilla Sjötullen, som låg i hamnen söder om Strömmen. Flera mindre portar för persontrafik fanns också, som Bödelsgrinden vilken ledde ut till galgbacken.
I Norrköping blev inte tullstaketet färdigt förrän år 1640. Ett stycke av detta ersattes efter något år med en stenmur, vilket var ovanligt. Enligt direktiv på 1700-talet skulle tullstaketet vara minst 1,5 meter högt.
Floddike och åar på Saltängen
Genom Saltängen ledde Slottsgatan och Slottsgränd fram till Johannesborg via en port i staketet, Slottsgrinden. Vid denna fanns en bro över ett vattendrag som löpte på utsidan av och utmed staketet, i kartmaterial benämnt ”floddike”. Staketet var här byggt med stående plankor från bron och västerut, medan det österut ner mot hamnen utgjordes av en enklare gärdesgård i början av 1700-talet.
Floddiket påträffades vid vår undersökning och visade sig ha varit mer än nio meter brett men sannolikt inte djupare än en meter. I kartmaterial från slutet av 1600-talet kan man se att det verkar ha haft sin tillrinning från Butängen. Uppgifter från 1840-talet beskriver att diket löpte utmed stadsgränsen ända från kvarteret Stjernan vid nuvarande område för järnvägsstationen. Det mynnade ut i ett mycket brett vattendrag – Lillån.
Öar och åar i hamnen
Tillsammans med Motala ström kringgärdade ån två öar, Skeppsholmen och Briggsholmen, som idag utgör dagens norra hamnområde. Lillån, vars vatten kom från Bråviken i norr, var upp mot 40 meter bred, men även detta vattendrag var inte mer än omkring en meter djupt. Förutom de båda öarna fanns ytterligare en som var en del av hamnens södra sida, Hospitalsholmen, sannolikt ägt av ett av stadens hospital.
Tullens avskaffas och ån fylls igen
Lilla tullen avskaffades 1810 och istället fick städerna årligen betala 60 000 riksdaler i ersättning till staten. Både floddiket och Lillån fylldes succesivt igen under 1800-talet. År 1841 diskuterade stadens styrande Lillåns olägenheter som uppkommit då åns utlopp satts igen. Även floddiket var dessutom bitvis igensatt med smuts och växter så att vattnet stod stilla, vilket ledde till klagomål över stanken.
År 1851 uppfördes gasverket där en av åfårorna tidigare fanns vilket visar att denna del av ån var igenfylld då. Partier av Lillån och ”floddiket” fanns ännu kvar när en karta ritades år 1868. Men på en karta från år 1879 framgår att alla vattendrag var igenfyllda vid denna tid. Därmed hade den ursprungliga topografin, som nog få norrköpingsbor känner till, förändrats radikalt.
Litteraturtips: Rickard Bengtsson 1998. Vid stadens hank och stör Tullstugor, portar och bommar i svenska städer 1622-1810.
Norrköpings kommun presenterar en rad norrköpingskartor på:
https://www.norrkoping.se/kultur-och-fritid/bibliotek-och-arkiv/stadsarkiv/kartor.html
