I fredags avslutade vi den andra etappen av fältarbetena och nu börjar ett nytt skede i projektet. Fynden och kontexterna ska registreras, prover ska skickas på analys och rapporten ska skrivas.
Den andra undersökningsytan motsvarar ett område som använts för odling enligt det äldsta kartmaterialet. Två av tomterna har vid slutet av 1600-talet använts som kålgårdar (köksträdgårdar ) och en av dem har varit en borgmästare Johansson fruktträdgård.
Våra resultat visar dock att området har använts för odling betydligt längre tillbaka i tiden än så. De äldsta lämningarna som vi undersökte denna gång var spår efter åkerbruk, troligen från början av medeltiden. Denna del av staden har alltså byggts ut på den äldre åkermarken, på samma sätt som Linköping expanderar idag.
I norra delen av området, längs med Trädgårdsgatan, fortsatte ett av de breda dikena som vi upptäckte och undersökte på den förra ytan. Parallellt med detta dike fanns ytterligare ett mycket brett dike, upp till fyra meter brett.
Från undersökningar i andra medeltida städer i Östergötland, bland annat i Vadstena, känner vi igen detta sätt att inhägna staden – med en vallgrav och en vall. Vår tolkning av de breda dikena är att de antingen har inhägnat denna del av staden under medeltiden, eller att de har fungerat som en begränsning för det närliggande medeltida franciskankonventet.
Utanför dessa begränsingsdiken undersökte vi de sista dagarna en stor träkonstruktion, med liknande orientering som dikena. Konstruktionen var fylld med illaluktande jordmassor, som vi preliminärt tolkar som gödsel. Kan träkonstruktionen ha fungerat som uppsamlingsplats för gödsel och latrin, för vidare transport ut på åkermarken? Analyser av materialet kommer säkert att bidra till tolkningen av både datering och funktion.
De breda dikena och träkonstruktionen var igenfyllda med raseringsmaterial från sten- och tegelbyggnader samt senmedeltida keramikskärvor, troligen från konventet. I nuläget tolkar vi det så att konstruktionerna togs ur bruk i början av 1500-talet, när konventet omvandlades till kronohospital.
Senast under 1600-talet lades de tomter ut som vi ser i det äldsta kartmaterialet. Även dessa begränsades av diken, men med betydligt blygsammare dimensioner än de äldre. Tomterna användes sedan fram till mitten av 1800-talet i huvudsak för odling, både som köksträdgårdar men även för tobaksodling. På 1700-talet kan vi se att det var flera av Linköpings borgare som ägde flera tomter i staden, och då använde en av dem för boende och den andra för odling.
Denna del av kvarteret Eddan bebyggdes först under 1800-talet, något vi känner igen från andra städer. Städernas tidigare omfattande trädgårdsodlingar byggdes då bort, i samband med den tilltagande urbaniseringen.
