Muren vid kyrkogården i Spånga kyrka i Stockholm var skraltig och i behov av en makeover. Arkeologen John Hamilton berättar om vad som dök upp i jorden under arbetet.
Under tre års tid pågick arbetet med att montera ner delar av den och sedan bygga upp sten för sten. Totalt hittades nio runstensfragment, ett fragment av en medeltida dopfunt och en armborstpilspets mellan 2014-2017. Den röda sandstenen som runorna är inristade på finns inte på naturlig väg i området, men förekommer i Dalarna och Gävletrakten, så stenen kan ha fraktats till platsen specifikt för ändamålet. Armborstpilen väcker också frågor om kyrktornet användes som en försvarsanläggning under orostider på medeltiden.
Arbetet övervakades av arkeologen John Hamilton som berättar mer om de spännande resultaten:
Hur vanligt är det att hitta runstensfragment vid en kyrka?
– Det är inte så vanligt med så många runstenar vid en och samma kyrka. Spånga kyrka ligger nog som topp 3 bland kyrkorna här uppe när det gäller förekomsten av runstensfragment. Man kan fråga sig varför det kommit så många just här och det är svårt att svara på. Men platsen har troligen varit betydelsefull redan innan kyrkan byggdes.
Varför gjordes arbetet?
– Kyrkogårdsmuren är kallmurad och en sådan håller kanske i 100-200 år men frost och väder går illa åt den och till sist kan en sådan mur bli farlig för allmänheten om den börjar rasa. Nu lades hela muren om, stenarna togs ned och alltihop byggdes upp igen. Det är ett speciellt hantverksarbete och tar mycket tid för det är viktigt att veta hur stenarna ska passa in. Det är inte många som kan bygga en vacker och hållbar kyrkogårdsmur i dag.
Var kommer bitarna ifrån tror du?
–Det är troligen delar av så kallade runhällar, alltså en sorts gravmonument som kan ha varit uppställda i anslutning till en äldre träkyrka på platsen som ett sorts gravfält. De liknar en sorts stenkista med lock och finns på andra platser i Sverige. Kanske hämtade man inspiration till dessa från andra delar.
Vad var det häftigaste med projektet?
– Det är ett så otroligt udda uppdrag. Man är på plats och besiktigar stenar dag ut och dag in när muren monteras ner, vissa dagar har jag sorterat bort 1000 stenar och så plötsligt dyker det upp en sten med runor. Det är fantastiskt. Samarbetet med alla inblandade i projektet har också varit givande. Stockholms kyrkogårdsförvaltning som bekostat det hela, hantverkarna som lärt mig mycket om konsten att kallmura och inte minst Magnus Källström som entusiastiskt delar med sig av sina kunskaper om runor vid varje nytt fynd.
Hur går arbetet vidare?
– Nu hoppas jag på möjligheten att få vidare finansiering så vi kan samla alla runstensfragment på ett och samma ställe, även de som hittats vid tidigare undersökningar, och studera dem närmare.
