Metalldetektorn gav en kraftig signal, så som den brukar göra på ädla metaller och bly. Magnus Lindberg tog fram spaden och grävde upp det runda, tunga blyföremålet. Det låg ytligt i åkermarken, på det som tidigare var en av gårdstomterna i byn Fyrby, grannbyn till prästgården i Östra Eneby. På ena sidan av föremålet framträdde prydliga rader med runor och även på andra sidan finns ristningar, möjligen ett eller flera kors.
Magnus Lindberg söker av åkerjorden med metalldetektor. Foto: Arkeologerna, SHMM
Blyföremålet med runor har just plockats upp ur åkermarken. Foto: Arkeologerna, SHMM.
Runexperten Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet, har påbörjat en tolkning av runorna, men de fem raderna är svårtolkade. Inskrifter på blyföremål brukar vara på latin, men här verkar de vara på fornsvenska. Runformerna och språket visar att de har ristats på medeltiden, av en person med god kunskap om skriftspråket. En del av texten kan tolkas som ”komma oskadd från förbannelserna” eller möjligen ”från banemännen”. Om detta är riktigt, kan föremålet tolkas som att det skulle ge någon form av skydd.
På ena sidan av föremålet finns fem rader med runor och på den andra sidan ett, eller flera kors. Foto: Arkeologerna, SHMM.
Liknade föremål har bland annat hittats på Köpingsvik på Öland, där de har tolkats som att de har använts i riter, för avvärja ont. Som ett förlag på hur dessa riter har gått till har runexperten Helmer Gustavsson har lyft fram ett avsnitt i den isländska sagan Egil Skallagrimsons saga (kap 72).
Där berättas det om hur Egil botar den sjuka flickan Helga, som haft svårt att sova och genom trolldom blivit berövad sina andliga förmågor. Flickan blev helt frisk genom att Egil tog bort det valben med runor som hon haft i sin säng. Därefter ristade han nya botande runor, som han la under hennes kudde.
Möjligen har det runristade föremålet från Fyrby använts på ett liknande sätt.
Nu fortsätter Magnus Källström sin tolkning av runorna. Spännande fortsättning följer!
