I tidigare blogginlägg har vi redogjort för Flera fästen på Gullberg. Nu börjar vi kunna se resterna efter olika generationer av dem.
Vi börjar kunna pussla ihop ett skeende som berättar om hur man byggt, restaurerat och återuppfört borgen på Gullberg. Vi börjar också kunna se hur man omformat och fyllt ut i skrevor i området och hur förvånansvärt mycket som finns bevarat under markens växtlighet.
Det finns åtskilliga historiska berättelser kring Gullberg och dess befästa borgar. En återkommande beskrivning är hur fästet anfalls, bränns ner, jämnas med marken och helt raseras. Dessa beskrivningar förespeglar att ingenting finns kvar av den gamla borgen när den nya uppförs. Endast raserade murstenar återanvänds och räkenskaper berättar om att nytt byggmaterial införskaffades. När vi arkeologer nu gräver fram medeltida murar, vallar och stockfundament så kan vi kanske tycka att beskrivningen är något drastisk – vi tycker att det visst finns en hel del kvar av de olika generationerna av borgar. Men de dramatiska beskrivningarna avspeglar också hur människor, som bodde i borgen, verkligen upplevde ett anfall och fick se sitt hem förstört och skövlat. Man upplevde säkerligen att allting raserades och jämnades med marken.
