Tegel är ett byggnadsmaterial som vi har sett mycket av i 1700-talsbyggnaderna i Inre hamnen. Materialet har använts både som golv, fundament och som taktäckning.
I vissa fall kan man se spår från tiden då teglet tillverkades på tegelstenarna eller tegelpannorna. Vi har bland annat hittat tassavtryck från en katt, fingeravtryck och andra markeringar på teglet. Vad gäller takteglet är allt av den handslagna vingtegelmodellen och det är dessa som är stämplade med figurer eller bokstäver och romerska siffror.
Lotta Stenqvist undersöker tegelgolvet i en av byggnaderna på Skeppsvarvet. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.
Tegelsten med tassavtryck från katt, från Bränneribyggnadens golv. Foto:Karin Lindeblad, Arkeologerna.
I Sverige började vi använda taktegel först på 1100-talet, då kloster började anläggas runt om i landet. Dock var taktegel redan vanligt förekommande i bland annat England, Frankrike och kring Medelhavet. En av de äldsta taktegelmodellerna är det så kallade munk- och nunneteglet. Det är utifrån denna typ som de senare modellerna utvecklades.
I hamnen har vi stött på det enkupiga handslagna vingteglet som är just en vidareutvecklad modell av det äldre munk- och nunneteglet. Vingteglet kallas ofta holländskt tegel då det anses ha varit där denna modell först tillverkades. Under 1600- och 1700-talet blir vingteglet helt dominerande i Sverige och under dessa århundraden importeras de allra mesta takteglet med skepp från Tyskland och Holland. Från 1700-talet började allt mer inhemskt taktegel tillverkas, bland annat på gårdstegelbruk knutna till de större gårdarna, men i mitten på 1800-talet industrialiserades tillverkninge, vilket fasade ut de mindre tegelbruken.
Handslaget vingtegel med stämpling BBNV, DÖI och DÖII. Foto: Lotta Stenqvist, Arkeologerna.
Till en arkeologs glädje är vingteglet ofta stämplat på upphängningsklacken. Denna stämpel berättar oftast vem, och var teglet är tillverkat. Stämplingen gäller främst de äldre, importerade teglet, men även svenska stämplar förekommer, som exempelvis RB; Ragnhildsborg.
I vårt material dominerar vingtegel med stämplarna: BBNI, BBNII och BBNV, samt DÖI och DÖII. Dessa stämplar är i dagsläget okända. Var, och vem tillverkade dessa takpannor? Är de tillverkade i Sverige eller är de importerade? I Norrköpings historia, band två, kan man läsa: ”För att tillgodose stadens behov av byggnadsmaterial… drevs i rådets regi åtminstone sen 1620-talet, så som vanligt var i större städer inom- och utomlands, ett tegelbruk”. Detta tegelbruk låg mittemot vår undersökning, på andra sidan av Motala ström. Kan detta bruket stå bakom någon av stämplarna?
Karta över Motala ströms utlopp i från år 1695 med vår undersökning på Skeppsholmen och tegelbruket markerat. Lantmäteriet LSA D75-1:5.
Taktegel stämplat med S:t Petri nyckel, tillverkad mellan 1646- och 1759 i Lübeck. Foto: Lotta Stenqvist, Arkeologerna.
En välkänd stämpel får avsluta detta inlägg, och det är S:t Petri nyckel, tillverkad mellan 1646- och 1759 i Lübeck. Denna stämpel har vi hittat på klacken av ett taktegel. Tegel med denna stämpel var under sin tid det exklusivaste man kunde ha, och fanns bland annat på taket av Kalmar slott.
