Arbetet med att registrera föremålen som kommit fram ur Inre hamnens jord pågår för fullt och nu är det dags att presentera några av dem här på bloggen. Vi startar med kritpipor!
Kritpiporna tillverkades av en pipmakare som lade den vita leran i en form. Formen pressades ihop och för att göra rökgången användes en speta. Huvudet formades av en så kallad stopper och avslutningsvis brändes pipan i en ugn. Kritpiporna var sköra och gick lätt sönder och rökgången sattes igen efter en tids rökning, vilket gjorde piporna till förbrukningsvaror och ett av de vanligaste föremålen som vi ser vid arkeologiska undersökningar av lämningar från 1600–1800-tal.
Pipornas form och storlek har ändrats över tid. Kritpipsmakarna lade till mönster och stämplar som gör att vi utifrån formen och dekorationen kan koppla pipan till ett speciellt kritpipsbruk och ibland även en speciell pipmakare. Detta gör det möjligt att datera piporna och ibland även den omgivning som pipan hittas i.
Både tobaken och piporna importerades från början till Sverige. Det var främst överklassen som anammat den nya trenden i slutet av 1500-talet och under 1600-talet, men så småningom blev vanan att röka tobak vanlig i alla samhällsgrupper. Vid 1700-talets mitt fanns flera kritpipsbruk inom landets gränser, även här i Norrköping.
De båda bröderna Olof och Lars (Lorenz) Lindahl drev var sitt pipbruk här i staden. Olof fick privilegier för pipbruket Kronan 1756 och Lorenz för bruket Stjernan 1757. För Kronan finns uppgifter fram till 1762 medan det i källorna finns uppgifter om att Stjernan är i drift ända fram till 1790. Inte helt oväntat finns det flera exemplar av norrköpingstillverkade pipor från Inre hamnen. Stjernans pipor var försedda med en karaktäristiskt strålande stjärna på huvudet medan Kronans pipor hade dekor föreställande tre kronor innanför en sköld.
Av de importerade piporna har vi flera från Holland. Bland annat ett mycket sällsynt huvud från en så kallad Januspipa. Janus var en av de främsta gudarna i den romerska mytologin och avbildades med två ansikten, ett ansikte som ser framåt i tiden och ett som ser åt det förgångna. Månaden januari har fått sitt namn från guden som förknippades med födslar, övergångar och avslut, och således avslutas denna blogg med en bildkavalkad på hamnens Januspipa!
