Med risk för att förstöra många människors bild av arkeologi – det är sällan vi ligger på knä och pedantiskt borstar fram saker. Istället är det oftast spadar, skärslevar och grävmaskiner vi arbetar med. Men i vissa fall behöver vi hitta de små fynden som lätt kan missas om spade används. I stadsarkeologi är metalldetektorn ett utmärkt redskap.
Utgrävningen i Varberg har hittills resulterat i fundament och pålar som troligtvis varit en del av en äldre brygga eller annan marin aktivitet. Det betyder att de äldre markhorisonter (det som brukade vara öppen markyta) som kan kopplas till fundamenten är intressanta. Tappade eller slängda föremål kan ge svar på aktivitetens karaktär. Några få keramikskärvor pekar mot 1700–1800-tal. Men vad finns mer? Det är då metalldetektorn åker fram.
Med svepande rörelser avverkas ytan systematiskt. Detektorn piper till när spolen som sitter längst ner, närmast marken, uppfattar signalen av metall. Olika typer av metall ger olika ton på pipet. Vad hittar vi med metalldetektorn då? Guld och silver? Nej, knappast någonsin. Kapsyler? Väldigt många. Vad som däremot har kommit fram av intresse är bland annat kulor, knappar och en plomb.
Samtliga detektorfynd pekar mot 1700-talet. En av kulorna är deformerad till följd av att den avfyrats, några av knapparna är av samma typ och skulle kunna komma från samma plagg. Plomben är för märkning och försegling för bland annat textilvaror och annat gods. Föremålen fördjupar bilden av vad som hänt på platsen. Förvisso skulle vi genom noggrant handarbete kunnat hitta dem också, men med hjälp av metalldetektorn effektiviseras processen otroligt mycket.
Metalldetektering är bara en av de metoder som arkeologer använder vid en utgrävning. En del av utställningen ”Spåren under staden” på Hallands kulturhistoriska museum, Varbergs fästning berättar mera om hur arkeologens arbete går till. Utställningen pågår till och med 30/8 2020. På grund av rådande pandemi kan Varbergs fästning och utställningen också upplevas digitalt.
