När stadsdelen Nya staden planerades i Norrköping på 1600-talet var det inte bara tomter för stadsgårdar som stakades ut. Innanför stadsgränsen anlades också stora tomter som sedan brukades som åkrar, trädgårdar, kryddgårdar och inte minst tobaksodlingar. 
Karta från år 1783 över östra Saltängen med odlingstomter markerade. Karta: Lantmäterimyndighetens arkiv D75-1:28. Grafik: Johan Stenvall, Arkeologerna.
Hur det såg ut med odlingar på Saltängen på 1600-talet går inte att utläsa ur det historiska kartmaterialet. Däremot finns det senare uppgifter om tomter med trädgårdsodlingar, åkrar och tobaksplantager: Tobak var då en ett tämligen ny växt i odling medan fruktträdgårdar och köksträdgårdsodlingar var vanliga i städerna redan under medeltiden.
De stora tobaksodlingarna i östra delen av Saltängen brukades i början av 1700-talet som åkermark, så marken var redan förberedd för odling när tobaken började odlas här senare under samma sekel. Tobaksodlingarna, som ofta kallades tobaksplantager, ägdes då av staden eller välbärgade stadsbor, som exempelvis brukspatron Mikael Lindrot och handelsman B.H. Pool.
Nattmannens och besökarens kryddegårdar
På mer detaljerade kartor från sekelskiftet 1800 över området kan vi se att det fanns olika odlingar även på stadsgårdarna. Ett exempel på detta är två tomter i kvarteret Trätan, som låg vid stadens norra gräns och tullstuga, där senare Norra promenaden anlades.
Kring sekelskiftet 1800 bodde en besökare, det vill säga en tulltjänsteman, på tomten närmast tullstugan vid Slottsgränd (e). Som granne på samma tomt hade besökaren en nattman, en person som bland annat hjälpte bödeln vid avrättningar samt tömde sopor och dass på nätterna.
Detaljerad karta över kvarteret Trätan från år 1801. Större delen av kvarteret var då odlingstomter. Karta: Norrköpings stadsarkiv. Grafik: Johan Stenvall, Arkeologerna.
Bakom bostadshusen hade tulltjänstemannen en bakgård med kryddegård, det vill säga en köksträdgård med grönsaker och kryddväxter. På tomten intill (f) hade nattmannen ett uthus och bakom det en bakgård med en kryddegård.
Tomterna längre söderut på kartan (a-d) anges som bebyggda och här bodde bland andra sjöman Nils Ekenberg och varvstimmermannen Sjögren. Granntomterna planerades att bli kryddegårdar med uthusbebyggelse. Den största tomten (l) var vid denna tid en 4000 m2 stor tobaksodling, som ägdes av staden.
I schaktväggen syns tjocka odlingslager med märken efter spadbruk ner i den ljusa, naturliga sanden. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.
Nu står området mellan Strömmen och Norra promenaden inför en ny och omfattande förändring. Bostäder till flera tusen personer ska byggas i industriområdet. Inför förändringen har vi gjort mindre provschakt i området. Resultaten visar att det finns lämningar efter byggnader och odlingar från 1700- och 1800-talet i stora delar av området.
I odlingslagren finns bevarade växtrester från bland annat bondtobak och virginiatobak. Det finns även frön som visar vad som odlats i kryddegårdarna, bland annat oregano, kål/kålrot, morot och svarta vinbär.
I jordproverna fanns bland annat fröer från svarta vinbär. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.
Under industribyggnaderna och parkeringsplatserna börjar vi ana en helt annan stadsbild än dagens. Östra delen av Saltängen har varit bebyggd med en låg, gles trähusbebyggelse som har legat insprängd mellan grönskande tobaksodlingar, fruktträdgårdar och köksträdgårdar.
Lästips:
Jens Heimdahl 2014. Arkeobotaniska spår från svensk tobaksodling 1560 – 1775. (red) Anna Andréasson m fl. Källor till trädgårdsodlingens historia. Rapport Alnarp 2014:25.
Karin Lindeblad 2006. Den gröna staden. (red) Stefan Larsson. Nya stadsarkeologiska horisonter. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
Karin Lindeblad & Annika Nordström 2014. Trädgårdsarkeologi i medeltida och tidigmoderna städer. (red) Anna Andréasson m fl. Källor till trädgårdsodlingens historia. Rapport Alnarp 2014:25.
