Mynt, ammunition, spännen och skrot. Variationen av metaller som påträffats i matjorden här i Asmundtorp är stor. Vissa härrör från nyare tider medan andra har legat i marken i nära 1 500 år.
Samtidigt som vi har banat av matjorden för att nå ner till undergrunden och de arkeologiska lämningarna har vi systematiskt metalldetekterat matjorden för att fånga upp eventuella metallfynd som annars skulle försvinna med skopan. Signalerna som detektorn avgett när vi sökt av ytorna har varit många men de flesta har visat sig vara rester efter diverse ”skräp” som hamnat i jorden på olika sätt. Det kan vara kapsyler, pryttlar som fallit av jordbruksmaskiner, spik och diverse annat metallskrot. Men lite då och då har riktiga finfynd sett dagens ljus.
Vissa gånger ger detekteringen stor utdelning, andra gånger mindre. Det beror naturligtvis helt på platsen och vilka förutsättningar som finns för att hitta metallfynd – en boplats från stenåldern lämpar av naturliga skäl sig sällan för några stora detekteringsinsatser, såvida andra historiska epoker inte gjort avtryck. I vårt fall vet vi att människor bott och vistats i detta område under mer än 5000 år – från stenålder till tidigmodern tid. Det gör att vi också stött på fynd från flera olika tidsperioder.
Många gånger är metallerna illa åtgångna av tidens tand och av att ha legat i jorden under varierande förhållanden. Den moderna plogen har under många år rört om och runt jorden, djupare och djupare, och därmed kommit åt många föremål och även skapat olika förutsättningar för bevarande. Järnföremål är ofta rostiga och nedbrutna, ibland förvandlade till stora klumpar där det är svårt att urskilja vad det är för föremål. Många gånger krävs det en röntgning för att över huvud taget kunna se om det exempelvis är en kniv eller en spik som gömmer sig i den rostiga massan. Föremål tillverkade av andra metaller som exempelvis kopparlegering (brons) eller silver bevaras i viss mån bättre och det är lättare att se vad det rör sig om för fynd direkt när vi plockar dem ur marken. Men för de allra flesta föremålen krävs en ordentlig genomgång av en skicklig konservator för att så nära det går återställa dem till sin forna glans och lyster.
Men varför ligger så många föremål i jorden, och hur har de hamnat där? Då, liksom nu, fanns det säkert en del personer som var mindre bra på att hålla ordning på sina saker. Tappade smycken, mynt och andra föremål utgör troligen en stor kategori av de föremål vi hittar på en boplats. Tänk dig att trampa runt på jordiga, och säkert ofta av regn kladdiga underlag, och bli av med en brosch för att nålen som hållit fast den gått av. Att hitta den igen kan inte ha varit det lättaste. Andra föremål kan säkert aktivt ha gömts av säkerhetsskäl, för att sedan aldrig återfinnas, eller placerats medvetet på en plats, kanske som byggnadsoffer.
Ni som följer oss på våra sociala medier har säkert redan sett att vi publicerat bilder på ett mindre urval föremål. Bland de föremål som sticker ut finns en del av en spännbuckla från vikingatid (ca 800–1050 e.Kr.), ett förgyllt rundspänne i borrestil, även det från vikingatid, och ett likarmad fibula från vendeltid (ca 550–800 e.Kr.). Dessa högstatusfynd kan kopplas till de huslämningar som schaktats fram på platsen. Det rör sig om cirka tolv stycken hus eller gårdar i nuläget (men de kan bli fler) som preliminärt dateras till folkvandring/vendeltid och vikingatid. Metallfynden överensstämmer väl med den bild av platsen som de arkeologiska lämningarna gett oss.
Även om vi i första hand förväntat oss lämningar från sten- brons och järnålder är det roligt att emellanåt bli påmind om att även andra tidsperioder har gjort avtryck på platsen. Ett antal danska silvermynt från 1600-talet, präglade under kung Christian IV tid, kung av Danmark och Norge 1588–1648, har dykt upp liksom en handfull projektiler (exempelvis muskötkulor) av bly. Att dessa hamnat just här är kanske inte så konstigt då den danska armén, under ledning av kung Kristian V, rörde sig över Norra Möinge och Asmundtorp i samband med slaget vid Landskrona den 14 juli 1677.
Mindre krigiska, och mer vardagliga inslag, utgör två fina fingerborgar. Fingerborgar har haft liknande utseende under lång tid och det är därför svårt att avgöra dess ålder när de dyker upp i matjorden, utan någon tydlig koppling till en arkeologisk anläggning som i sin tur kan dateras med hjälp av exempelvis kol 14-metoden.
Väl inne från fält kommer föremålen att registreras och gås igenom mer noggrant, och ett antal metallfynd kommer att väljas ut för konservering. Till våren kommer vi att fortsätta våra undersökningar här i Asmundtorp och vi ser bland annat fram emot fler spännande metallfynd!
Se filmen från metalldetekteringen
Film: Krister Kàm Tayanin, Arkeologerna
