Staragården i Onsala fanns redan på 1400-talet – en tid präglad av pest och kris men också av handel. Genom kartor, källor och arkeologiska spår växer bilden fram av en gård som inte bara överlevde, utan blomstrade, med sjöfarten som en viktig nyckel till framgång. Nu ska platsen undersökas arkeologiskt.
De flesta som någon gång vandrat förbi minns ihåg den vita mangårdsbyggnaden som länge stod öde. Av Staragården finns idag inte mycket kvar ovan mark, men vad som gömmer sig under jord kommer nu att komma fram när vi får möjligheten att undersöka platsen för det äldre gårdsläget.
Staragården eller Norra Staregården, som den också kallades, nämns första gången i skrift i jordeboken från 1592. Ursprunget till namnet som då skrevs Starregaardt är okänt, men förleden kan syfta på starr, stare eller möjligen vara ett personnamn (Ortnamnen i Hallands län. Del 3). Fast troligen är gården äldre än så. Kolprover från en tidigare arkeologisk förundersökning visar att den äldsta bebyggelsen kan dateras till 1400-talet. Det skulle i så fall betyda att gården etableras i efterdyningarna av digerdöden och den senmedeltida agrarkrisen, när Onsala ännu var danskt.
Staragårdens historia går att följa i flera 1600- och 1700-talskällor. På storskifteskartan från 1770-talet finns gårdstomten tydligt markerad, liksom Norrelundsvägen, som fortfarande följer ungefär samma sträckning idag. Staragården bestod då av tre enheter, varav boningshuset ännu stod kvar tills för några år sedan. På laga skifteskartan från 1863 syns tre byggnader sydväst om det tidigare boningshuset, inom det område som nu ska undersökas. De låg grupperade kring en gårdsyta som öppnade sig mot väster. Vid förundersökningen hittades här en mycket fin stenlagd gårdsplan. Samma struktur finns kvar vid laga skifte 1860, men i kartmaterialet från tidigt 1900-tal har flera av byggnaderna försvunnit.
För många mindre gårdar under medeltiden räckte jordbruket inte som enda försörjning. Man kombinerade odling med andra verksamheter, som boskapsuppfödning, tillverkning av svarvade träprodukter och annat trähantverk, järnhantering och textilt hantverk.
I Onsala kom sjöfarten att spela en särskilt viktig roll från slutet av 1500-talet fram till mitten av 1800-talet. Redare och skeppare kunde under denna tid göra sig stora förmögenheter, något som man också visade genom att bygga stora gårdar. Till sådana kaptensgårdar hör förutom den välkända ”Gatan”, tillhörande Sveriges mest framgångsrika kapare Lars Gathenhielm, också Stora Lygnås, Mårtagården, Stora Iserås och Knapegården. Även Staragården blev en del av denna utveckling, genom flera generationer av framgångsrika skeppare skapades ett välstånd som präglade gården under lång tid.
Den kommande arkeologiska undersökningen fokuserar på hur gården etablerades och förändrades över tid. Genom att studera byggnadslämningar och föremål hoppas vi få en tydligare bild av byggnadernas funktioner, gårdens försörjning och vardagsliv – men också av den viktiga roll som sjöfarten spelade i ett samhälle som både präglades av gränskonflikter och oro men även ekonomisk tillväxt.
Ett tydligt tecken på fortsatta kontakter med Danmark. Foto: Arkeologerna CC BY
Följ med på en visning i fält
Välkommen ut i fält, hör mer om platsen och se vad arkeologerna hittar!
Tider: Tisdagen 28/4 kl 17:15 och torsdagen 30/4 kl 12:00
Anmälan är obligatorisk och görs här! Länk kommer snart.
Hitta hit: Från Onsalavägen, sväng in på Vickanvägen därefter vänster in på Björsmossevägen och vidare på Norrelundsvägen.
Visningen tar cirka 30–45 min. Ha gärna bra och bekväma skor. Parkeringsmöjligheter är begränsade så promenera gärna eller ta cykeln om ni bor i närheten.
