Inför bygget av nya väg 940 mellan Rösan och Forsbäck på Onsala i norra Halland genomför Arkeologerna under 2026 flera arkeologiska slutundersökningar. Lagom till skolavslutningarna har några av de första undersökningarna avslutats, och vi vet redan mycket mer om Onsalahalvöns historia.
Under april och maj har vi undersökt ett av våra delområden som delas i två av Skällaredsvägen. Här fanns såväl spår av fossil odlingsmark som tre stora stensättningar belägna på en höjd. Intresset för undersökningarna har varit stort, och flera välbesökta visningar för både allmänheten och skolklasser har genomförts.
Stensättningar utan spår av gravar
Söder om Skällaredsvägen, inte långt från cykelbanan, fanns tre stora stensättningar som troligen dateras till yngre bronsålder eller äldre järnålder. Stensättningarna låg på en höjd med röjd odlingsmark, inramad av en terrasskant. I sluttningarna ner mot terrasskanten låg flera röjningsrösen.
Vanligtvis tolkas den här typen av monument som gravar, men i det här fallet fanns inga spår av begravningar. Endast ett fåtal föremål hittades i de tre monumentens stenpackningar: en knacksten, ett flintspån, en flintskrapa och en bit av en plattformskärna.
Fossil odlingsmark
I den norra delen av undersökningsområdet fanns omfattande spår av odling i form av odlingspåverkade lager, röjningsrösen och terrasskanter. Längs med ytan ringlade sig en 1–3 meter bred och ungefär 260 meter lång stensträng. Stensträngen hör samman med odlingsaktiviteterna, och kan ha använts för att förhindra att betande djur tog sig in till odlingarna eller som en gränsmarkör. På flera av ytorna fanns dessutom gropar och härdar, som visar att människor vistats här. I flera av groparna och i några av rösena hittades keramikskärvor, som preliminärt daterats till förromersk järnålder.
Det ritualiserade odlingslandskapet
Lämningarna i Onsala ger en unik möjlighet att förstå de rituella dimensionerna av odlingslandskapet. Trots att stensättningarna inte hyste några tydliga gravar skiljde de sig tydligt från röjningsrösena. De var stora och vällagda, med flera lager sten. Dessutom var de placerade i nära anslutning till varandra uppe på en höjd. De var väl synliga från sydost där man kan tänka sig att bebyggelsen en gång låg. Kanske har det en gång funnits ben i stensättningarna, som i den sura västsvenska jorden inte bevarats till vår tid. Men det är också möjligt att monumenten konstruerats för att efterlikna gravar. Här måste man förstå stensättningarna i relation till den fossila odlingsmarken, där rösena, terrasskanterna och odlingsytorna alla var delar av en större helhet. Kanske var de iögonfallande stenmonumenten ett sätt att ta marken i anspråk? Och kanske var de rituella inslagen viktiga för att garantera en bra skörd.
Nu har vi packat ihop redskapen för den här gången – men till hösten kommer vi återvända för att undersöka den sista delen av den fossila åkermarken. Under tiden ska prover som kan fördjupa vår förståelse av platsen skickas för analys. C14-analyser av kol från härdar och gropar kan datera aktiviteterna, och bidra till förståelsen av hur platsen nyttjats över ett längre tidsspann. Arkeobotaniska analyser av förkolnade frön och växtdelar kan ge information om vad som odlats på platsen, men också om depositioner och offer i anslutning till stensättningarna.
Fortsättning följer!
