I Boråstrakten döljs stora delar av det forntida landskapet av torv. Arkeologer borrar ned i våtmarkerna för att tar reda på hur landskapet såg ut förr.
Just nu pågår flera arkeologiska utredningar inför byggandet av ny järnväg mellan Borås och Göteborg – Boråsbanan. Utmed Boråsbanans sträckning finns det många och stora våtmarker. En väldigt stor del av landskapet är faktiskt dolt under torv. Detta beror på att området är ett av Sydsveriges nederbördsrikaste och detta gör att torvmarkerna här är mäktigare än på torrare platser. En del av dessa torvmarker kan för mycket länge sedan ha varit sjöar med öppet vatten – idag osynliga för blotta ögat.
Genom att borra ned i våtmarkerna med en så kallad ryssborr, kan man få reda på hur landskapet på platsen såg ut förr. Fanns det till exempel en fornsjö en gång i tiden, eller har det på platsen bara funnits vanlig skogsmark som sedan blivit blötare, det vill säga försumpats?
Om borrkärnan innehåller gyttja, vet vi att en fornsjö en gång funnits på platsen. Sjön har vuxit igen, troligen för tusentals år sedan, till ett kärr, och sedan en mosse. I dessa våtmarker ackumuleras torv som sedan växer till på höjden men även utåt sidorna. I de våtmarker vi ser idag finns det alltså torv som även täcker gamla sjöstränder.
Kan det då ha bott människor på stränderna vid dessa fornsjöar? Och hur ska vi spåra dem i så fall? Ett sätt kan vara att leta efter tunna lager av sot och träkol i fornsjösedimenten som kan ha kommit från boplatserna. Flera sådana kolhorisonter har faktiskt påträffats, och nu kommer de att dateras med hjälp av C14-metoden. Kan det vara så att vi är övertorvade fornsjöboplatser på spåren? Eller kommer kolhorisonterna från till exempel svedjebruk runt fornsjön? Fortsättning följer!
