Idag finns inget i den stora asfalterade ytan i Inre hamnen som påminner om att området en gång var en vattenomfluten holme. Det äldre kartmaterialet från 1600- och 1700-talen visar att vårt undersökningsområde tidigare var på Skeppsholmen, som omgavs av vattendraget Lillån. Holmen har med största sannolikhet fått sitt namn efter den varvsverksamhet som bedrevs här, med början under 1600-talet.
Hamnen i Norrköping var då förhållandevis grund och redan på 1600-talet inleddes omfattande muddringsarbeten. I samma syfte inleddes i början på 1700-talet arbeten med att täppa till Lillån, för att skeppen lättare skulle kunna gå in i hamnen.
Utsnitt av karta från 1695 (LSAD75-1:5). Skeppsholmen låg då söder om Johannisborg och var en av flera holmar vid Motala ströms utlopp i Bråviken.
Inom vårt undersökningsområde i östra kanten av Skeppsholmen har Lillån, trots sitt namn, varit omkring 30 meter bred. Materialet i fyllnadsmassorna, tillsammans med det äldre kartmaterialet visar att ån har fyllts igen i omgångar, från 1700-talet och framåt.
Annika Konsmar mäter in plankor, som lagts ut efter att Lillån fyllts igen. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna, SHMM.
Det var först kring mitten av 1800-talet som ån var helt igenfylld och den tidigare holmen byggdes ut med gator och kvarter. Ingen av dessa gator är längre i bruk men en av dessa, Lotsgatan, som var prydligt belagd med kullersten undersökte vi strax innan jul.
Ett parti av Lotsgatan. I bakgrunden skymtar Syltenberget, där byn Ledungshammar låg under medeltiden. Foto: Annika Konsmar, Arkeologerna, SHMM.
