Redan på 800-talet beskrivs den kinesiska lerans förträfflighet och föremålens egenskap att kunna släppa igenom ljuset av den arabiska köpmannen Suleiman. Det var bland annat den vita plastiska leran kaolin som kineserna lyckats förädla. Men det var inte förrän på 1500-talet som porslinet nådde Europa via holländska och portugisiska handelsresor. De hittills äldsta kända kinesiska porslinsskärvor som påträffats i Sverige dateras till 1600-talet och har påträffats vid arkeologiska undersökningar i Stockholm och Göteborg.
När det Svenska Ostindiska Companiet bildades 1731 började en större mängd kinesiskt porslin nå vårt land. Göteborg var importhamn och det porslin vi hittar här i Norrköping har tagit sig hit den vägen. En anledning till att vi ofta hittar porslin här i Norrköping kan bero på att vi är i just en hamnstad och att många av de handelsmän som verkade här hade en koppling till det Ostindiska kompaniet. Ett av skeppen, Östergöthland, byggdes till exempel på det varv här i hamnen som vi ska undersöka senare i år och som vi kommer återkomma till längre fram.
De första serviserna som kom hamnade hos kungahuset och i adliga hem. Motiven designades här hemma för att sedan fraktas till Kina där måleriarbetet utfördes. På så sätt kunde en familj få hem en hel servis med till exempel sin vapensköld på men det kunde ta upp till tre år från att motivet designades till dess att middagen serverades på de färdiga faten.
Populärast och vanligast var blå dekor med motiv hämtade från naturen. De var handmålade och överst lades en glasaktig glasyr men porslinet kunde även ha dekor i rött, grönt, svart och guld. Här i Inre hamnen har vi hittills funnit ett tiotal skärvor. De kan dateras till mitten och slutet av 1700-talet, de flesta med blå växtmotiv men här avslutar vi med att visa en lite skärva Imari med röd dekor.
