En liten skärva fajans funnen i kvarteret Mästaren, med en fot som balanserar på en rund boll. Vad föreställer det egentligen?
Det är fru Fortuna som balanserar på ett klot i havet. I Kungasalen på Läckö slott avbildas hon naken i helfigur och i händerna håller hon ett segel. Fru Fortuna var en välkänd symbol under stormaktstiden. Hon personifierade ödet eller lyckan, vars plötsliga växlingar är svåra att förutse och styra. Lyckan är ostadig och vacklande, en bild för det mänskliga livets villkor.
Lundahistorikern Kristiina Savin kom för några år sedan ut med sin avhandling ”Fortunas klädnader. Lycka, olycka och risk i det tidigmoderna Sverige”, som bland annat vann Cliopriset. Hon menar att vi idag snarare talar om risk, ett mer positivt laddat begrepp som föddes genom upplysningen under 1700-talet, då man menade att risker kan kontrolleras och beräknas genom ökad kunskap.
Den ostadiga fru Fortuna, på sitt hala och våta klot, är istället sinnebilden för ett annat sätt att förhålla sig till risker. Alla jordiska skeenden ansågs under tidigmodern tid bero på ödet eller Guds försyn. Men trots att fru Fortuna är nyckfull kan man vinna hennes gunst. På språkbandet står ”jag hjälper de djärva”. ”Lyckan står den djärve bi” är ett fortfarande gångbart talesätt. Savin visar i sin avhandling att Fortuna under tidigmodern tid även symboliserade utmaningen, en inbjudande möjlighet att handla och nå framgång.
Hade man tid, plats och ekonomiska förutsättningar för kalas i vår del av staden, eller handlade livet mest om att få mat för dagen och kläder på kroppen? Om man ställde till kalas, hur gick det till? Vem lagade mat? Vilka var bjudna? Fick man plats i de små husen utmed Norra Långgatan och Fiskaregatan?
Delar av flera förningskrukor visar på betydelsen av kalas och kalasfirande redan i 1700-talets Kalmar. Ett intressant fynd är en del av en så kallad förningskruka, en rikt dekorerad kruka med konstfullt handtag.
Etnologen Nils-Arvid Bringéus menar att alla kalas i det gamla bondesamhället var knytkalas. Från varje gård som bjudits levererades förning i form av matvaror av olika slag till festgården. I museernas samlingar finns många exempel på fina förningskrukor, men dessa har hittills inte uppmärksammats i arkeologiska fynd.
Är det en sentida fördom, eller kan man anta att kvinnorna haft en viktig roll i förberedelser och genomförande av kalasen? Förutom de vanliga årstidsbundna och ofta kyrkligt bestämda festerna, som jul, påsk och pingst, så har givetvis familjens högtider, som dop, vigsel och begravning varit viktiga anledningar till fest.
Fester har säkert alltid funnits för att kunna ge möjlighet till avkoppling och avbrott i vardagens gråa lunk. Men samtidigt fungerar festerna också som en social spegel. Värden har möjlighet att visa upp sig och sitt hem. Här fungerar den materiella kulturen som viktig rekvisita. Festerna utvecklas lätt till en tävling, där man genom att bjuda storsint också befäster sin sociala position.
Trefotsgrytan är ett mycket vanligt fynd från medeltida och tidigmoderna grävningar. Grytan med sina tre fötter står stadigt i den på sin tid moderna murade spisen. Till grytan hör också ett handtag, ofta ihåligt och med lite olika utformning. En praktisk förklaring är att man kunde sticka en käpp i grythandtaget och lyfta den från spisen. Från Kalmarundersökningarna har vi hittat ett hundratal av dessa grytor, alla med olika utformning och storlek.
Det finns det många etnologiska uppteckningar av folkliga föreställningar och folktro i samband med matlagning. Ritualerna kring korvtillverkning är ett talande exempel på föreställningar som frodades kring matproduktion.
Etnologen Nils-Arvid Bringéus har pekat på föreställningar som omgärdade tillverkning av blodkorv i Skåne i äldre tid. I samband med den känsliga kokningen har det förekommit att man uttalat välsignelser eller besvärjelser för att korven inte skulle spricka och förstöras. Det var vanligt att nämna både det kvinnliga och det manliga könsorganet för att få önskad kvalitet eller form på korven; “Hård som flinta och seg som fetta, du skall hålla å inte spricka…” och när den lades i grytan skulle den “stå som ku-n och inte skinnet på…”.
Några forskare har påtalat likheten mellan formen på grytskaftet och en viss manlig kroppsdel. I äldre folktro kan man hitta många liknelser mellan fertilitet och skapandet av mat. Associationen mellan den kokande korven och de mer eller mindre naturalistiskt formade rörskaftshandtagen kanske inte bara är en tillfällighet.
En bild av det goda samhället?
Det nya Kalmar planerades redan på ritbordet som en segregerad stad. Varje stånd och socialgrupp fick sin bestämda plats. Herremän och dito kvinnor längst i söder nära hamnen, arbetare och lägre tjänstemän i norr. Att detta inte var en slump kan vi lära av tidens politiska tänkare.
Bilden är hämtad ur den svenske adelsmannen Schering Rosenhanes Hortus Regius, en handskrift som presenterades för drottning Christina vid hennes trontillträde 1645. I en serie emblem, allegoriska bilder med politiska sentenser, utvecklar författaren sin syn på den goda fursten och det goda samhället.
Emblem 8 visar på balansförhållandet och ordningen i den goda staten. I mitten en pyramidformad byggnad, en symbol för de fyra riksstånden; bönder, borgare, präster och adel, krönt av den kungliga kronan. Vågskålarna till vänster väger jämnt, kungamakten balanseras av de fyra stånden tillsammans. Kedjan till höger är en sinnebild för föreningen mellan det gudomliga och det mänskliga, mellan Gud och kungamakten i form av spiran, och de fyra stånden symboliserade genom kedjans fyra länkar.
Rosenhane hyllade i sin skrift den unga drottningen och ordningen i staten, men gör sig samtidigt till tolk för en maktfördelning och balans i samhället. Handskriften finns idag på Kungliga Biblioteket och kan studeras i original via nätet. Den som föredrar en bok, hittar översättning och kommentarer i en avhandling från 1978 av Stina Hansson.
https://archive.org/details/urn-nbn-se-kb-digark-4937173
Då har äntligen boken Kalmar mellan dröm och verklighet kommit från tryckeriet – faktiskt på dagen exakt fyra år sedan vi avslutade fältarbetet i kv Gesällen.
Boken kan köpas i bokhandeln i Kalmar eller beställas via nätet
