Ordet dekonstruera rymmer två processer: destruera och konstruera, att plocka ned något i dess beståndsdelar, analysera dem och sedan sätta samman dem igen på ett sätt som ger ny förståelse och ny kunskap. Det är precis det arkeologin sysslar med.

Under veckan som gått har vi ägnat oss åt att försöka förstå bostadshuset på torpet Tjuvkil. Det som mötte oss först var en svårtolkad röra av olika stenrader, olika sorters golv och en del stenar som såg ut att ha fyllt en funktion i husgrunden, men som vi inte riktigt kunde tolka. Vi kunde urskilja tre delar, tre rum, men var de byggda i ett sammanhang? Var huset mindre från början och sedan tillbyggt? Hur användes rummen? Hur såg golv, väggar, tak ut? Fanns där en övervåning?

Nu börjar detaljerna träda fram och genom dem kan vi förstå helheten, även om en hel del arbete återstår.  Huset är byggt på en bergknalle, omgiven av mark som användes till höslåtter och lite odling. I bouppteckningen efter den första torparen här, Anders Andersson som avled 1812, beskrivs huset som ”Bjälkestuga med kök och 2ne loft”. Det bör betyda att huset hade en lägre del i mitten, en ryggåsstuga med spis och skorsten, och två högre delar med loft på var sida om ryggåsstugan. Det är en mycket vanlig byggnadstyp i stora delar av södra Sverige, men exakt hur huset på Tjuvkil var utformat får vi avvakta lite med att avgöra.

Spisen var lätt att identifiera. På bilden ovan ser vi Karolina rensa bort nedrasade stenar från spisfundamentet. Den var byggd av sten och tegel, tätad med lera – vi hittar brända klumpar av lera bland rasmassorna. Mellan spisen och ena ytterväggen finns ett utrymme på en dryg meter som vi inte riktigt har tolkat ännu. Möjligen har det varit en uppmurad nisch här, ett varmt utrymme som kunde användas som sovplats eller kanske för att torka saker.

Framför en del av spisen låg det ett golv av flata stenar. Detta är förmodligen den plats där spisen var öppen, där matlagningen ägde rum och där brandrisken var stor. Resten detta rum hade ett trägolv.

Det är inte helt lätt att se, men här finns spår av både golvreglar och plankor. De möter stenarna som är en del av spisfundamentet. Tyvärr är de väldigt nedbrutna, men vi har i alla fall fått ett klart besked på frågan om hur golvet var anlagt. Under golvet ligger ett lager med skalgrus; grus och sand blandat med stora mängder skal av musslor, snäckor och ostron. Det är knappast så att torparna ätit dessa mängder med skaldjur, snarare är det fråga om ett material som kunde hämtas vid stranden och som användes som en del av konstruktionen. Tätning, dränering, råttbekämpning? Vi funderar vidare på detta.

Spisen är placerad ungefär mitt i byggnaden. I husets södra del ser vi en betydligt kraftigare grund. Här sluttar marken ganska kraftigt och grunden måste har varit uppbyggd en bra bit för att huset inte skulle luta. Något golv har vi inte hittat i denna delen av byggnaden. Antingen är det helt nedbrutet, eller så togs det om hand och återanvändes när torpet övergavs omkring 1860.

Delen som ligger norr om spisen är lite svårare att tolka. På bilden ser vi spisfundamentet i bakgrunden, ungefär i mitten en stenrad som bör har burit upp en innervägg och ett område med stenar i förgrunden. Förmodligen var detta en förstuga med ett loft ovanpå.

Denna vecka ska vi fortsätta att destruera huset. Vi ska plocka bort syllstenar för att se vad som döljer sig under dem och vi ska gräva i lagren som legat under golvet för att se om där ligger föremål som fallit ned mellan golvspringorna. Eller som kanske lagts dit med avsikt. Sen kan det verkliga konstruerandet ta vid, försöket att skapa en bild av hur huset såg ut när det användes under 1800-talets förra hälft.