Ett av de teman vi nämnde i förra inlägget handlade ju om försörjning. Torpets smedja har säkert varit ett av flera ekonomiska ”ben” som torparna stått på. Men vad användes den till, mer precist? Var det fråga om nytillverkning av föremål, eller mera om att laga och reparera, eller mest om att sko hästar? Och varifrån kom järnet de använde?
Alla de frågorna kan vi inte svara på just nu. I bouppteckningen efter den första torparen på Tjuvkil, Anders Andersson, som gjordes 1813 nämns helt kort ”Smedja med tillhörande smedjeredskap” och den bör alltså ha byggts relativt snart efter att torpet anlades. Det vi gör nu i fält är att identifiera de olika delarna av smedjan och ta prover på slagg och järn för vidare analyser.
På bilden ovan ser vi själva ässjan till höger och till vänster en plan golvyta där blåsbälgen förmodligen varit placerad. Platsen för städet letar vi fortfarande efter.
Det kommer att dröja ett tag innan vi har några färdiga resultat från proverna. Men vi återkommer förstås då.
