Ordet torp – vad tänker du på? Sommartorpet med syrener och vita knutar? Rasken och Ida? Svält, nöd och elände? Allt detta och mer därtill ryms i begreppet.
Många av oss har torpare i släkten och nästan alla har någon idé om vad ett torp är. Det är dock inte särskilt ofta vi får undersöka torp arkeologiskt. Men i oktober 2017 undersöker vi torpet Tjuvkil eller Kilen (båda namnen förekommer) på Orust, nära Varekil. Det anlades år 1800 och verkar ha övergivits omkring 1860.
Men ett torp från 1800-talet? Vet vi inte redan en massa om hur det var då? Jo, på sätt och vis. Vi har en bra bild om den allmänna historien, vad som hände och hur Sverige såg ut då. Det finns gott om material i olika arkiv, det finns bilder, tidningar, berättelser och förstås många hus som står kvar än idag. Samtidigt finns det mycket som är oklart och det gäller inte minst de människor som var mest utsatta, de jordlösa och lottlösa, torpare, backstugusittare och fattighjon. De fick sällan chansen att berätta själva; när vi läser om dem är det andras berättelser, från andra positioner i samhället och inte sällan med en dömande eller uppfostrande attityd.
Arkeologi ger utsatta människor en chans att själva berätta. Genom att undersöka vad de lämnade efter sig, hur deras hus såg ut, genom att försöka förstå vad de levde av och hur deras villkor såg ut kan vi ge dem en röst och få en djupare förståelse av 1800-talets Sverige. Det är dit vi vill att utgrävningen ska nå.
Här, i bloggform, vill vi berätta om torpet och dess invånare vartefter som grävningen fortskrider. Bilden visar något vi redan vet – att här fanns en smedja och att smide var en del av torparnas försörjning. Stenarna är grunden till smedjan och berget skapade en vägg. Men vad mera de levde av återstår att undersöka. Fortsättning följer …
