Så mörk är natten i midvintertid,
men se då nalkas Lucia.
Hon kommer den goda med ljuset hit,
hon kommer med hälsning om julefrid,
hon kommer med ljus i sin krona.
Så lyder en älskad lucia- och julsång, låtens text är skriven av Johnny Johansson och musiken av Carl Bertil Agnestig.
Det finns många traditioner förknippade med den 13 december och Lucia. I det gamla bondesamhället skulle julgrisen slaktas detta datum och då festade man natten lång innan fastan började. Enligt folktron var natten till Lucia en farlig natt då övernaturliga makter och väsen var i rörelse. Årets längsta natt inföll nämligen då, enligt den julianska kalendern. Först när Sverige bytte till den gregorianska kalendern på 1700-talet hamnade midvintersolståndet den 21 december. Men traditionen att fira dagen med ljus levde kvar. Lucia kommer från latinska lux som betyder ”ljus”. Lucia själv var ett skyddshelgon från Syrakusa som dog på 300-talet e Kr. Luciatåget idag är numera fullt av utklädda tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar, tomtar och änglar och Lucian har en krans med brinnande ljus i håret.
Ljuset och elden var viktiga inslag förr. I en slänt nedanför en hög och brant bergvägg vid Munkedal i Bohuslän hittade vi ett trettiotal cirka mycket gamla eldstäder i höstas. De anlades någon gång under förromersk/romersk järnålder (30 f.Kr–390 e.Kr). Lodräta bergväggar och/eller närhet till vatten tycks vara element som flera härd- och kokgropslokaler har gemensamt här, troligen var de tillfälliga vistelseplatser. Kanske har man varit här i samband med jakt, boskapsskötsel eller odling. Eldstäderna har haft en praktisk funktion för matlagning och som värmekälla men en måltid och eldandet kan också vara del i en rituell handling.
Läs mer om eldstäderna i Bohuslän
Det kan behövas lite ljus inte minst i sådant här väder. Bilden kommer från en undersökning för några veckor sedan i Söderhamn, Gävleborg.
