För många hör inlagd sill och lax till standardrätterna på julbordet. Förr var fisk ännu vanligare, då åt man lutfisk på julafton och sparade skinkan till dagen därpå. Fisk var även vanlig vardagsmat, i kvarteret Traktören i Enköping hittades resterna av flera olika arter.
Förr var fisk vanlig mat året runt men också en viktig handelsvara. För att fisken skulle hålla sig och inte bli dålig fanns det olika metoder för att konservera den; till exempel saltning eller torkning. Tillagningen av lutfisk är en ganska omständlig process där den torkade fisken, i Sverige oftast långa eller sej, läggs i lut, därefter i vattenbad och sedan kokas. Lutfisk eller torkad fisk är för övrigt en av våra allra äldsta rätter på julbordet med långa anor, det var ett sätt att bevara fisken. Det fanns till och med en speciell yrkeskategori, fiskblöterskor, kvinnor som hade till uppgift att förbereda lutfisken innan den såldes på marknader.
I en meny från 1500-talet får man veta vad som inmundigades hemma hos Linköpingsbiskopen Hans Brask. På julafton serverades ett varierat smörgåsbord med bara fiskrätter, men på juldagen kom ”skinkefatet fram genom hela bordet” och då frossade han i riktig festmat. Biskop Brask föredrog att äta sin lutfisk med mandel, russin och ärtor.
