Det var inget frossande före jul under medeltiden. Eftersom Sverige var katolskt fram till reformationen gällde fasta fram till den 24 december. Griljerad julskinka är ett modernt påfund.
Grisen är ett djur som funnits i Sverige i flera tusen år och det har lämnat spår efter sig i det arkeologiska materialet. Under 2016 och 2017 gjorde vi en undersökning med metalldetektor längs väg 108 mellan Lund södra och Staffanstorp, ett område som ligger nära den berömda centralplatsen från järnåldern i Uppåkra. Flera mycket speciella fynd hittades, bland annat tre lansnitar och något som har varit ett beslag format som en galt av brons, som kan ha suttit på en hjälm. De ingick troligen i en vendeltida (cirka 550 e Kr– 793 e Kr) krigares utrustning.
Under fastan som traditionellt skulle inledas på Luciadagen (imorgon), knaprade man fisk men grisköttet fanns säkert på julbordet när fastan väl var över. Grisen göddes under året och slaktades oftast den 13 december. Många stadsbor exempelvis i Nya Lödöse i Göteborg, höll egna grisar på sina gårdar. Troligen kokades köttet med till exempel olika rotfrukter för att få fram ett spad som man kunde doppa brödet i. Men även huvudet, fötter och blodet togs tillvara.
I Olof Rudbecks verk ”Atlantica” som gavs ut 1677 står en av de första noteringarna om julskinka, men främst förekom denna klassiker troligen hos överklassen. Den griljerade skinkan slog igenom stort först på 1800–1900-talet och numera har den på vissa julbord ersatts med griljerad kålrot. Ett mindre blodigt alternativ…
