Staffan Stalledräng som förekommer i Luciafirandet var enligt legenden Herodes stallknekt och den förste som såg Betlehems stjärna.
Det finns många traditioner förknippade med den 13 december och Lucia. I det gamla bondesamhället skulle julgrisen slaktas detta datum och då festade man natten lång innan fastan började. Enligt folktron var natten till Lucia en farlig natt då allehanda övernaturliga makter och väsen var i rörelse. Årets längsta natt inföll nämligen då, enligt den julianska kalendern. Först när Sverige bytte till den gregorianska kalendern på 1700-talet hamnade midvintersolståndet den 21 december. Men traditionen att fira dagen med ljus levde kvar. Lucia kommer från latinska lux som betyder ”ljus”. Lucia själv var ett skyddshelgon från Syrakusa som dog på 300-talet e Kr.
Luciatåget är numera fullt av utklädda tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar, tomtar och änglar. Man sjunger om Staffan Stalledräng som också förknippas med dagen. Under 1700-talet var det vanligt med kappridningar i samband med just Staffanskulten. Staffan Stalledräng har troligen sitt ursprung från myterna om Sankt Stefan som i vissa skrifter benämns som Herodes stallknekt eller tjänare och som led martyrdöden. I vissa landskap i historisk tid drog ungdomar runt och sjöng staffansvisor och hade upptåg för sig, men de förekom även under trettonhelgen och inte enbart under Lucia.
Hästar hade en särskild betydelse för Staffan, det märks inte minst i visan om hur han vattnar sina fålar fem. Och säkert lär hästarna han skötte om haft fina betsel, beslag och selar. Ett fint hästbeslag som troligen suttit på sidan om hästens huvud hittades under en utgrävning i Botkyrka utanför Stockholm, då vi bland annat undersökte en klockgjutningsplats vid kyrkan.
2013 undersökte vi också ett 1 000-2 000 år gammalt brandgravfält i Bäckby i Västerås. Här hade man tidigare hittat ett vackert selbågskrön till en häst av en slump. Genom hålen gick remmarna till tygeln. Fyndet kom troligen från en grav som plöjts sönder i modern tid.
