Knäck, marsipanfigurer, fikonstänger och annat sött. Även förr åt man sötsaker med stor förtjusning med ödesdigra konsekvenser för tandhygienen.
Det söta och kryddiga var festmat under 1500-talet, exempelvis fikon, nejlikor, russin, sviskon, mandel och kanel förekom på medeltiden. Vår arkeobotaniker Jens Heimdahl berättar om fikonet:
När man först började hitta rester av fikon i svenska medeltidsstäder tolkade man det som spår efter lyx och rikedom. Fikon var ju exotiskt och – tja – borde ha varit lyxigt, i synnerhet bland en befolkning som typ bara åt korngröt, ärtsoppa och möjligen någon svål, om det var fest. Under senare år har man dock noterat att fikonkärnor är rätt vanliga fynd i städer, från 1200-talet och framåt, och de förekommer även i enklare miljöer. Priset på de torkade frukterna var tillräckligt lågt för att inte bara rika borgare skulle kunna införskaffa dem till högtider. Ibland hittar vi förkolnade fikonkärnor i spisar vilket visar att de torkade frukternas även användes som ingrediens i den varma matlagningen.
Men förr fanns det tyvärr inga utbildade tandläkare och kanske var det lite si och så med tandrengöringen, vilket kunde leda till stora problem. Här syns en kindtand från en människa med ett stort hål. Stackaren måste ha haft riktigt ont under lång tid. Till slut har tanden dragits ut och slängts i ett kökslager någon gång på 1200-1300-talet. Den kommer från en utgrävning i Fjelie i Skåne.
