Från midvinterblot och offer till gudarna, ölpimplande på Tomas fylletunna och julefrid till skumtomtens dag. Traditionerna kring den 21 december är många och har minst sagt varierat.
Är du klar med alla julförberedelser ännu? Det skulle man vara just den här dagen då julfriden inträdde i det gamla bondesamhället. På Tomasdagen, som fått sitt namn av Jesus lärjunge och apostel Tomas skulle man smaka på julöl och brännvin, därav det passande namnet ”Tomas fylletunna”. Men det är också vintersolståndet, årets kortaste dag och längsta natt. Det ansågs vara en natt då övernaturliga och farliga väsen var i rörelse.
Inom andra kulturer runt om i världen har vintersolståndet haft stor betydelse. Exempelvis firas den iranska högtiden ”Födelsens natt” Shab-e Yaldā eller Shab-e Chelle då solen vänder och året går mot ljusare tider. Helgen är flera tusen år gammal och en del inom den persiska religionen zoroastrism som firar den till minne av solguden Mithras födelse.
Här uppe i Norden fanns förstås midvinterblotet som vikingarna lär ha ägnat sig åt på 800–1050-talet. Enligt en del forskare inföll det vid dagens datum, medan många menar att firandet skedde i mitten av januari (den 14) eller under midvintern, enligt gammalt perioden mellan oktober och april. En av få skildringar som finns av ett midvinterblot kommer från islänningen Snorre Sturlasson, som i sina verk om Norges kungar och Eddan beskrev midvinterblot i Uppsala. Men han stödde sig på hörsägen och verken gavs ut på 1200-talet.
Vad man tror är att midvinterblotet var en av de viktigaste högtiderna i asatron, då man offrade boskap som ko, häst och gris till gudarna för att befrämja fruktbarhet och även drack offeröl. Man drack ”jól”. Om människooffer förekom är oklart.
Offer till gudarna är vanligt under förkristen tid. Vid Frösthults kyrka utanför Enköping låg en offerplats från 900-talet med hundratals föremål, förmodligen offrade till guden Frö. Där hittades delar av svärd, sköldar, pilspetsar, spjutspetsar, skäror och amulettringar som hade placerats ovanpå en sorts stenläggning. Alldeles i närheten fanns en stor medeltida begravningsplats med 175 skelett. Den hedniska offerplatsen och den kristna kyrkogården kan ha funnits ungefär samtidigt, under en period då det var tvära kast mellan den nya och gamla religionen.
