1973 grävde Hans Andersson, sedermera professor i medeltidsarkeologi i Lund, uppe vid Skansen Lejonet. I Göteborg stadsmuseums regi skulle det grävas inför nedläggning av en kabel, och vid undersökningen hittades något som såg ut som en rundad tegelmur på flata stenhällar.
Där fanns kol och kalkbruk, och delvis bränt trä i form av en planka. Tegelanläggningen tolkades som en eldstad, och teglet var av medeltida och 1500-talstyp. Det var vanligt att återanvända tegel och annat byggmaterial, vilket ibland gör det svårt att datera byggnadslämningar, men ugnstypen i sig visar att den troligen inte är äldre än 1500-tal.
Häromveckan uppe på Gullberget såg vi tegel skymta i massorna och efter lite rensande såg vi en konstruktion av tegel och sten ta form. I anslutning till borgar som Gullbergs fäste fanns oftast ekonomibyggnader som användes till bland annat smide, hantverk och mattillredning. Flera brända brädor låg intill vår konstruktion och vi funderade på om det var rester av golv från någon av dessa ekonomihus.
En tanke började så småningom ta form och efter att vi jämfört våra inmätningar med foton och planritning från Hans Anderssons rapport, kunde vi konstatera att vi hade grävt fram en bit arkeologihistoria! Vår spiskonstruktion var nämligen densamma som var framme 1973. Vår återupptäckt kunde ge en lite mer detaljerad bild av området kring själva spisen, där vi såg något vi tolkat som ett eldstadsplan av tegel och fler brända träbrädor.
