På Kvarnberget fortsätter dokumentationen av den gamla kurtinmuren och träkonstruktionerna under den, en undersökning som utförs inför bygget av Västlänken. Muren ingick i stadens befästning, och området vi befinner oss i låg i den nordvästra utkanten av stadskärnan med strandkant mot Göta älv.
Vid undersökningar av så massiva anordningar som befästningsverk, är det lätt att fastna i fascination och tankar kring byggnadskonstruktion och stadens uppbyggnad. Men vilka var det egentligen som uppförde muren? Historiska källor redogör för hur bönder från stadens omnejd transporterade dit sten och annat byggnadsmaterial, detta genom dagsverken. Halländska mångsysslande bönder försåg också staden med byggmaterial via sjöfart. Kronan (Statsverket) var ytterst ansvarig för att befästningsarbetet kom igång, och vi vet att soldater deltog i själva byggarbetet. De fynd som påträffas kan skapa spännande kikhål i historien och människorna bakom stadens framväxt. Vem och vilka var det som byggde vårt försvar mot den fruktade dansken, och hur når vi dessa människor genom det arkeologiska materialet?
Att hitta ett daterbart mynt är alltid tacksamt för arkeologer, men hur kom myntet egentligen dit? Har någon tappat det eller är det medvetet placerat där? Tanken på myntet som ditlagt alstrar spännande tankar kring människan bakom handlingen. Gjordes det av vidskeplighet, eller ville personen i fråga bara göra ett litet eget avtryck på den bastanta kurtinmuren?
Här ser vi ett ännu ett exempel på hur en byggare kan ha velat sätta personlig prägel på sitt arbete. Var det kanske en ansvarig timmerman som märkt upp sitt timmer? Vi kan bara spekulera kring vad personen hette, dock skapar detta dåtida klotter en fin mänsklig förståelse som sträcker sig över tid och rum.
Den här pipan låg välbevarad i en av timmerkistorna under muren. Även här är det kittlande att tänka på omständigheterna. Är pipan ditplacerad med eftertanke, eller var det helt enkelt så att den gled ur händerna på den rökande ägaren? Kritpiporna var sköra och sågs i princip som engångsartiklar, och kritpipsfragment kan betraktas som dåtidens fimpar. Ett så här välbevarat exemplar är ovanligare att stöta på, och väcker därför spännande frågor.
Här ser vi hur enskilda individer glimtar förbi i det arkeologiska materialet, och hur dessa personer får plats i historien om anläggningen av staden Göteborg. Då arbetet ägde rum under lång tid och påverkade många människor, ger detta perspektiv en viktig dimension i den arkeologiska berättelsen. Är du mer nyfiken på befästningar och byggnadskonstruktion? Ett inlägg om hur byggprocessen gick till kommer inom kort.
