Göteborg byggdes från början som en befäst stad. Försvarsverken, med murar och rustbäddar, byggdes om och renoverades under hela 1600-talet och en bit in på 1700-talet. Byggandet av stadens befästningsmurar var ett enormt projekt som innebar noggrann planering, omfattande organisation och krävande fysiskt arbete.
Kunskapen om byggandet av murverken är tyvärr begränsad och varken verktyg eller tekniska instrument har hittats vid de undersökningar som genomförts i Göteborg. De redskap vi vet fanns vid denna tid var stensläggor, brytjärn, järnskodda träspadar och enaxliga hästkärror eller släpor. För pålningen fanns trebenta pålkranar med hejare eller stenblock som kunde hissas upp i rep. Trebenställda timmerstockar kunde också fungera som lyftanordningar för sten med hjälp av rep, block och taljor. Genom arkeologiska undersökningar kan vi däremot få en tydlig bild av själva byggnadskonstruktionen. Arbetet inför Västlänken ger oss ännu en gång möjlighet att bredda kunskapen om gamla Göteborg och stadens försvarsverk.
En bastion kan enkelt beskrivas som en framskjuten del av fästningsvallen på äldre befästningar. Bastionerna bildar tillsammans en månguddig försvarslinje vars syfte är att skydda ett avgränsat landområde från beskjutning framifrån. Artilleriet som var uppställt på bastionen kunde därigenom beskjuta terrängen framför fästningens huvudvall, kurtinen, och angränsande bastioner.
Utanför befästningsmuren var pålar nedslagna på rad i vattnet. De fungerade som spärr mot ovälkomna fartyg. Pålspärrarnas spetsar bör ha stuckit upp över ytan för att hindra fientliga skepp att gå intill och äntra muren som skyddade staden.
Sänkverken fyllde samma funktion som pålspärrarna och fungerade som en yttre del av försvarsanläggningen. Stora träkonstruktioner bestående av timmerkistor eller krubbverk, ofta fyllda med sten eller ställda pålar, placerades i vattnet en bit utanför befästningsmurarna för att förhindra illvillig sjöfart.
Kurtinmuren förbinder två näraliggande bastioner och vilar ofta på en rustbädd. Materialet till murarna kom från närliggande berg, till exempel Otterhällan, men kom också i form av natursten från trakter runt omkring Göteborg. Raserade byggnadsverk (som Gamla Älvsborg) erbjöd också sten och tegel.
Timmer till rustbäddskonstruktionerna, som är uppbyggda av horisontellt lagda träbrädor eller stockar, kom till stor del från Värmlands skogar och flottades på älven. Leran som förekommer naturligt i marken användes till fyllnadsmaterial tillsammans med sten och ställda pålar.
Trots avsaknad av redskap och verktyg som kan avslöja hur uppbyggnadsprocessen gick till hantverksmässigt, finns alltså välbevarade lämningar av Göteborgs försvarsverk som avslöjar kunskap om avancerad byggnadskonstruktion. De arkeologiska lämningarna kan tillsammans med dåtidens omfattande kartmaterial ge oss en nyanserad bild av den befästa staden Göteborg.
