Det arkeologiska arbetet inför Västlänken består just nu av schaktövervakningar och hantering av det material som hittills kommit fram. Låt oss titta närmare på ett av våra vanligaste fynd vid stadsarkeologiska undersökningar, nämligen kritpipan.
Tobaksrökningen började i Europa under 1500-talet när sjöfarare tog med sig denna ovana hem efter resor i Syd- och Mellanamerika. Under denna tid ansågs tobaken ha goda egenskaper för hälsan och användes som botemedel mot diverse åkommor. När pesten härjade i England användes piprökning som desinfektionsmedel, och när pesten kom till Danmark under 1700-talets början användes tobaksrökning för att hejda smittspridningen. Även i Sverige ansågs tobaken ha hälsobringande effekter.
Kritpiporna tillverkades av vit kritlera som är ett skört material. Piporna gick därför ofta sönder, och då de var både billiga och lätta att få tag i betraktades de som en konsumtionsvara, även tobaksfyllda engångspipor såldes. Därför är det möjligt att jämföra kritpiporna med nutidens cigaretter.
I Sverige påträffas både lokalt producerade och importerade kritpipor, de importerade kommer främst från Holland och England. Tack vare att pipornas utseende förändrats mycket över tid är de mycket användbara när det kommer till datering, särskilt då de i regel inte var i omlopp i mer än sju år efter tillverkningsdatum. Stämplar och dekor som anger var de tillverkats och av vem gör också piporna till ett användbart material.
