I ett tidigare inlägg berättade vi om landskapshandlingarna, de listor över kronans inkomster och utgifter som förvaras i Riksarkivet och vad de berättar om Gullbergs fäste. Den äldsta (bevarade) listan är från 1570, då borgen höll på att renoveras och förses med nya inventarier efter Nordiska sjuårskrigets slut. Danska trupper hade erövrat fästningen under kriget och den återlämnades till Sverige först när en omfattande lösensumma hade betalats.
Vi kan följa byggnadsarbetena i handlingarna genom att se vilka som avlönades. Förutom ståthållaren, fogden, ryttare, knektar, bösseskyttar, båtsmän och andra militära funktioner så fanns på lönelistan år 1570 en proviantsskrivare och en byggningsskrivare, med uppgift att föra bok på utgifter och inkomster. En skansmästare och en vallmästare var specialisterna på borgbyggande. De som gjorde själva jobbet var 6 timmermän i 1 månad och 4 i 2 månader, 2 murarmästare i 1 månad som murade skorsten och 2 skansmästardrängar i 3 månader som arbetade på vallen. På Gullberg fanns också ”en hoop” danska fångar, men om de sattes i arbete eller bara satt fängslade framgår inte. Till dessa ska vi säkert lägga ett (tyvärr okänt) antal kronobönder som uppfyllde sina dagsverksskyldigheter genom att arbeta som hantlangare vid bygget.
I räkenskaperna från 1571 finns en byggmästare och en grytgjutare som tillverkade 15 grytor (det var mycket mat som skulle tillagas!). Till fästningsbygget behövdes och inköptes näver, kalk, hö, halm och arbetshästar. Nya lås tillverkades och en mängd textilier införskaffades; dukar att lägga på de enkla bordsskivorna, bänkdynor att sitta på, bonader att hänga på kalla och fuktiga väggar, lakan och bolster till sängarna. Dessa bekvämligheter kom nog främst fogdefamiljen och deras likar till godo; soldaterna fick sannolikt hålla till godo med halmmadrasser och yllefiltar.
Korta notiser i listorna vittnar om dramatiska händelser. ”Item blev uppbrända den tid elden var lös bliven i befästningen anno 70 vilka uttogos till att släcka elden med 7 stuthudar 4 oxhudar” Djurhudar användes alltså som brandfiltar!
Mer vardaglig är en utgift för korn som användes för att ”så uti vallen den tid den blev opsatt”. Här väcks frågor! Varför såddes korn på vallen? Var det för att skörda och använda som mat eller foder, eller fyllde kornet en praktisk funktion för att binda jord och lera och förhindra ras? Eller kanske både – och?
År 1579 fortsatte arbetena. Vallen förbättrades och ett staket byggdes runtom befästningen. Några av husen behövde underhållas och taktäckningen förbättras. Till detta gick det åt tjärade stockar (106 stycken), näver, mängder av spik, 17 tolfter sågade bräder och förmodligen 1564 dagsverken (läsningen är osäker). Fästningsbyggen var stora investeringar och krävde omfattande resurser!
